Jockum Nordström

"SJÖMÄNNEN LÄNGTAR EFTER SINA MAMMOR NÄR DE ÄR UTE PÅ SINA LÅNGA RESOR. NÄR DE KOMMER HEM HAR DE HUNNIT DÖ." Jockum Nordström

Norr, söder, väster och öster. Detta underbara collage av Jockum Nordström har väl egentligen ingen rätt sida upp utan är, liksom en takfresk av renässanskonstnären Michelangelo eller den svulstige barockmålaren Tiepolo, som ett imaginärt himmelskt valv. Eller en matta med moderna arabesker. Det geometriska och arkitektoniska i verket är bärande element på ett för Nordström ovanligt avancerat sätt.

Tänk för ett ögonblick bort den jockumianska befolkningen och dess förehavanden och försök att orientera dig i det ljuvligt komplicerade mönstret. Remsorna i de olika bruna nyanserna och ytans uppdelning i olika partier provocerar fram en hisnande upplevelse av förvirring på gränsen till yrsel. Vår hjärna klarar inte av att greppa de olika rumsliga nivåerna och ögat rör sig mot den tomma stillheten i mitten. Man kan inte låta bli att ana ett mysterium, en hemlig nummerserie som med sina fraktaler har till syfte att manipulera ett slentrianmässigt seende. Intarsiaarbetet, detta pussel av handklippta pappersbitar bildar en enhet som snarast kräver en matematikers sinnelag. Är det den anekdotberättande Jockum Nordström vi känner? Så här säger han själv:

-Det är ett av mina tidigaste collage. Sjömännen längtar efter sina mammor när de är ute på sina långa resor. När de kommer hem har de hunnit dö. Några av collagefigurerna gjorde jag många år tidigare, tjejerna som kan vändas uppochner som kortspel. Jag gjorde ett collage under samma tid till med med samma teknik. "Kusken" heter det och blev senare förlaga för en matta för Märta Måås-Fjetterström.
"De fyra väderstrecken" från 2001 var ett av nyckelverken i separatutställningen "En Pinne i Skogen" på Moderna Museet i Stockholm 2005. Verket hade då redan varit med på den stora utställningen "Drawing Now: Eight Propositions" på Museum of Modern Art i New York, mellan oktober 2002 och januari 2003.

-I MoMA:s katalog fick bilden stort utrymme. Men upp-och-ner! Jag bara garvade. Det gjorde ju ingenting egentligen.

Jockum Nordströms collage har sedan några decennier nu förfört många, många fler konstscener runt om i världen. Trots att hans collage rent tekniskt är krävande och säkerligen oändligt tidsödande är Jockum Nordström en produktiv konstnär, även om så monumentalt genomarbetade verk som "De fyra väderstrecken" är tämligen unika. I detta konstnärskap finns ingen snobbism eller tillbakahållenhet, utan ett universum av teckningar, pappaskulpturer, barnböcker och illustrationer till diktsamlingar.

Naiviteten och okynnigheten i Jockum Nordströms konst är uppriktig, men samtidigt så mycket mer. I sprickorna i det bekymmerslösa hånglandet, musicerandet och lekarna sipprar ursinne, dödsskräck och leda. Till sitt förfogande har konstnären en bildning som är närmast att betrakta som gammalmodig, inte särskilt vanligt förekommande hos människor födda efter 1960. Denna bildning använder Jockum Nordström som sin egen unika palett. Allt är laddat med energi och allt är tillåtet; samtal med såväl jazzmusiker, syrsor, Billie Holiday eller Johann Sebastian Bach och Robespierre.

"De fyra väderstrecken" är som motiv tidlöst förekommande i litteraturen såväl som i konsten. Att kunna använda en kompass, att navigera på de sju haven är att äga världen - det visste de gamla araberna och det visste conquistadorerna. Figurerna som rör sig runt hela bildytan, män och kvinnor i skjortor, byxor och kjol lever sina liv, omgivna av de eviga symbolerna, ankaret och rosen, samt några kanoner. Högst upp syns en kanonkula. Här finns ingen början, inget slut. Allt är på väg till evigheten.