Lucio Fontana

Under 1900-talet fängslades västvärlden av vetenskapen och teknikens frammarsch, det var nästan med religiös fascination som de olika upptäckterna och uppfinningarna följdes. En av de som intresserades och inspirerades av vetenskapen var den italiensk/argentinske konstnären Lucio Fontana, som absorberade den nya tiden med radio, television och framförallt rymden och satelliter. I Fontanas konstnärskap finns tydliga influenser till rymd, ljus, tid och parallella världar.
Lucio Fontana är idag mest känd för sina minimalistiska målningar, med snitt och punkteringar, men hans tidiga keramiska verk har haft stor betydelse för hans senare måleriska verk. Redan i skulpturer ifrån 1930- och 40-talet, har han börjat närma sig ett vetenskapligt tillvägagångssätt, med inslag av rymd, ljus och dimensioner, i form av just snitt och punkteringar, något han kom att applicera på sina målardukar.

Lucio Fontana, hade tidigt i sin uppväxt kommit i kontakt med den traditionella konstarten kring skulptur och som skulptör experimenterade han gärna med sten, metall och keramik. Under 1930-talet befann han sig i Frankrike och influerades då att skapa skulpturer med expressivt uttryck, han ville förmedla känslor istället för verklighet. I sina skulpturala verk återvänder Fontana till de tekniker och traditionella teman som är karakteristiska för keramik, så som landskap, religiösa scener, figurala -och animala motiv. Fontana försökte frigöra sig från de rumsliga ramarna genom att skapa spontana expressiva rörelser genom väl definierade kanter. Med detta, belyser Fontana mjukheten och mångsidigheten hos det material som han använde.
Fram till 1940-talet levde och verkade Fontana i Italien och Frankrike, men vid utbrottet av Andra Världskriget reste han till Argentina. I Buenos Aires på Academia of Altamira, föds hans idéer kring Spatalism, som kommer att spela en mycket viktig roll i hans fortsatta konstnärskap. Han skapade ett eget manifest, Manifesto Blanco. Där han uppmanar konstnärer och likasinnade att frångå de traditionella och akademiska i konsten och våga ta nya begrepp och former.

En stor del i Fontanas dragningskraft var hans förmåga att sammanfoga just skulptur och måleri. Hans val av former var inkonsekvent under hela hans karriär, från geometrik perfektion till mer svårdefinierbara former. Det handlade inte om snitten eller punkteringarna i sig, utan processen att nå dit. Fontanas bidrag till ”The Spatalism movement” och de innovativa formerna han använde sig av har inspirerat en ny generation konstnärer att våga tänka ”outside the box”. Lucio Fontana’s verk var en produkt av sin tid, oavsett val av medium eller teknik. ”Art is eternal, but it cannot be immortal”, the First Manifesto of Spatialism, Lucio Fontana.