Jim Dine

I Jim Dines monumentala "Last Summer 4:00 PM" från 2005 upptas duken av ett av hans mest ikoniska motiv, badrocken. Utförd i sprakande rött, gult, blått och grönt är målningen ett magnifikt prov på hans expressiva och färgstarka måleri. Badrockar har varit ett centralt motiv genom hela hans konstnärskap och återkommer i flera av hans många tekniker. Dine började att avbilda dem redan på 1960-talet. Trots att han själv har erkänt att han aldrig använt badrock personligen antog de tidigt formen av självporträtt. I en intervju beskrev han hur han först fastnade för badrocken som motiv: "Then the bathrobe came because I wanted to make a self-portrait, and I found this thing in The New York Times, and it looked like I was in it... I did a little drawing over it."

Genom att låta rocken klä en osynlig kropp utan huvud, ben och armar fann han formen utmärkt lämpad för den rektangulära komposition han föredrog att arbeta med. Den tomma badrocken blir ett inverterat porträtt av en saknad person, samtidigt som det behåller sin måleriska frihet av linjer och färger. I en intervju 2011 förtydligade konstnären sitt förhållningssätt till badrockens roll i sina målningar: ”When it began I felt that was some kind of self portrait. I kept on because I can't paint about nothing, I don't want to. And I'm not interested in so-called abstraction, conceptual art, non-objective painting, minimalism; all fine for every other asshole in the world, but I'm not interested in it. So I'm always looking for things to paint; not about, but on”.

Dine inledde sin karriär vid slutet av 1950-talet som en av de yngsta i den nya generationen konstnärer som sökte en väg vidare från den abstrakta expressionismen. Med sina omtalade happenings i New York utforskade och ifrågasatte han de estetiska värdena inom samtidens konst och på Judson Gallery ställde han tillsammans med Claes Oldenburg ut assemblages som var tillverkade av föremål som han hade hittat på New Yorks gator. Måleriet blev dock tidigt det uttryck som Dine kände sig mest bekväm med och idag har han med sina intima tolkningar av alldagliga föremål skapat ett högst personligt språk. Han har själv beskrivit sitt målande som en process av korrigering där han flera gånger omarbetar en målning. Färg läggs till, tas bort och revideras tills det färdiga resultatet uppnås.

Jim Dines konst har blivit starkt förknippad med hans motivkrets. Bland de återkommande temana finns hjärtan, verktyg, penslar och Pinocchio, den senare speciellt känd för den svenska publiken tack vare den monumentala och omtalade skulpturen som avtäcktes i Borås 2008. Inom en rad olika tekniker har Dine bearbetat de olika motivserierna och gjort dem till sina egna. De rör sig dock aldrig om en enkel upprepning, varje verk blir en unik tolkning i sig själv. På grund av sitt användande av till synes vardagliga objekt samt tidpunkten för hans genombrott har Jim Dine ofta blivit beskriven som en popkonstnär, ett epitet som delvis har beröringspunkter med hans konst men långtifrån sammanfattar hans långa och produktiva karriär. Inspirationen från den abstrakta expressionismen har aldrig riktigt släppt taget om honom och han har själv kallat sig för både romantiker och maximalist.

"Last Summer 4:00 PM" visar tydligt den imponerande styrka som Jim Dine håller i sina monumentala målningar. Med spår både från den abstrakta expressionismen och från popkonsten blir resultatet ett unikt och personligt uttryck - ett känslosamt och färgstarkt porträtt. Målningen var det centrala verket när PaceWildenstein ställde ut på Art Basel Miami Beach 2006.