Daniel Spoerri

Daniel Spoerri fick sitt konstnärliga genombrott vid början av 1960-talet med sina egensinniga och uppfinningsrika assemblage-skulpturer. Vid tiden var Spoerri en av ursprungsmedlemmarna i konströrelsen Nouveaux Réalisme tillsammans med konstnärer som Arman, Jean Tinguely och Yves Klein. Gruppen förespråkade en förening av konst och verklighet och tog därmed avstånd till den abstrakta expressionismen som hade dominerat måleriet i flera år. Efter att under 1950-talet ha experimenterat inom en rad olika fält som dans, teater och performance började Spoerri som många andra av de inblandade i gruppen använda sig av vardagliga föremål i sin konst. Omkring 1960 utförde han sin första så kallade "tableaux pièges" (snare pictures eller fångstbilder). I dessa verk fångar Spoerri slumpartat utlagda föremål på möbler eller andra ytor genom att limma fast de olika objekten i de positioner som de befann sig i för tillfället. Verken presenterades hängda på väggarna istället för liggande, vilket gjorde att de fastlimmade förmålen tycktes befinna sig i ett tyngdlöst tillstånd. Daniel Spoerri definierade själv sina "Tableaux pièges" på följande vis: "objects, which are found in randomly orderly or disorderly situations, are mounted on whatever they are found on (table, box, drawer, etc.) in the exact constellation they are found in(...). By declaring the result to be a tableau, the horizontal becomes vertical. For example: the leftovers of a meal are mounted on the table and the table is then hung on a wall (...)".

Med sina Tableaux pièges skapade Spoerri en sorts levande stilleben-konst fylld av realism. Det narrativa uttrycket innebar en stark kontrast till tidens abstrakta konst, snarare finns det i hans bildvärld ett arv från dadaismen och surrealismen.

För Spoerri kunde i princip vilken typ av föremål som helst inta en roll i hans assemblages och han har under sitt liv utforskat ett stort antal teman. I den aktuella "Le Jeu et le Hasard" från 1962 har han givit sig in i spelets värld, ett område där slumpen innehar en alldeles särskilt betydelsefull roll. På två brädspel har han fångat spelpjäsar, marker och tärningar utspridda över spelplanerna. Genom att limma fast dem på båda sidor skapar Spoerri en tredimensionell diptyk som med hans karakteristiska lek med tillfälligheter och vardagliga föremål avbildar ett ögonblick fruset i tiden.

I avantgarde-tidningen Zero 3 skrev Spoerri: "My trap pictures should create discomfort, because i hate stagnations. i hate fixations. i like the contrast provoked by fixating objects, to extract objects from the flow of constant changes and from their perennial possibilities of movement; and this despite my love for change and movement. movement will lead to stagnation. stagnation, fixation, death should provoke change and life, or so i like to believe"