Ragnar Sandberg

Konstverk som ”Poeten”, tillkomna i mitten av 1930-talet hör utan tvekan till de mest intressanta i Ragnar Sandbergs konstnärskap, vid denna tid ägnar han sig åt koloristiska fantasier och söker ständigt nya kombinationsmöjligheter, harmonier, och disharmonier. Han roar sig med oväntade färgblandningar och fräna konstellationer, han kombinerar rosa och gulgrönt och prövar att få fram övertoner som kan uppstå när ett par närliggande färger som blåviolett och blågrönt spelar mot varandra. Han bryter också ner färgerna till ljusa nyanser genom att använda rikligt med vitt och förkastar heller inte den svarta färgen som skapar markering. All denna färglyrik och fantasi går att finna i ”Poeten”, här flyter färgerna och figurerna fritt, figurativt, men också drömmande och upplöst. Motivet är påverkat av den amerikanske 1800-tals-poeten Walt Whitman som Sandberg upptäckte och fascinerades av på 1930-talet. Whitman som anses vara en av de mest kontroversiella och viktigaste poeterna i amerikansk historia hade den filosofiska övertygelsen att USAs öde var att återuppfinna världen och agera som befriare för den mänskliga själen. Hans samtid chockerades, men Sandberg blev helt tagen av Whitmans livsdyrkan och engagerade sig så intensivt i Whitmans dikter att han textade dem med imponerande precision och tålamod i små häften som han illustrerade med laverade tuschteckningar. En av dessa tuschlaveringar utförde han också i olja, nämligen ”Poeten” som han ställde ut på Konsthallen i Göteborg 1936. Här känns Whitmans surrealistiska budskap igen, dock tolkat av Sandberg som ena stunden förkastade surrealismen som en ”tvångströja” och den andra deklarerade att han ”ville göra en ny art av surrealistisk teater”. I brev och kort till vännerna vid denna tid leker han med collage av tidningspapper, etiketter mm, en typiskt surrealistisk repertoar. Svävande figurer sveper över landskapet och kyrktornet, den ena bär Ragnar Sandbergs egna anletsdrag. Fågelskrämman svajar, men står kvar trots den kraftiga vinden som de fantasieggande varelserna medför, kanske besvärjer han andarna.
Målningen ”Poeten” blev en gåva till skådespelaren Torsten Bergström 1936 som Sandberg lärt känna i Göteborg då han arbetat som skådespelare på Lorensbergsteatern. Deras första möte skedde helt på Sandbergs initiativ då han knackade på i Bergströms loge på teatern och sa ”Jag har hört att skådespelaren är intresserad av konst - kanske kan jag få visa en sak". Bergström var först avvaktande, men redan nästa dag sökte han upp konstnären och köpte en målning för 75 kronor. Under 1930-talet följde fler inköp av Sandberg och hans vän Ivarson, de båda konstnärerna blev flitiga besökare hemma hos paret Bergström. 1936 flyttade Torsten Bergström tillbaka till Stockholm med sin familj och där kom han att verka inom film, teater, radio och som föreläsare och lärare fram till sin bortgång 1948.
När Bergström och hans hustru Gurli flyttat åter till Stockholm kom ”Poeten” som en gåva från konstnären till sin vän och välgörare, Bergström hade själv följt tillblivelsen och fascinerats av motivet och Sandbergs påverkan av Walt Whitman. Många år senare mötte Gurli Bergström Sandberg i Stockholm, han kommenterade då samtalet och kom in på de tavlor de köpt av honom, "Har ni verkligen kvar dem?". Ragnar Sandberg hade ibland, liksom många konstnärer, svårt att till fullo uppskatta sitt eget måleri. Släkten Bergström behöll ”Poeten” fram till 1988 då en stor del av de Göteborgskolorister som Torsten Bergström förvärvat på 1930-talet i Göteborg gick under klubban på en kvällsauktion på Bukowskis.