Agnes Cleve

Agnes Cleve växte upp i en högborgerlig miljö i Uppsala där fadern innehade en professur i kemi. Efter genomgångna studier vid Högre konstindustriella skolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm verkade Cleve som formgivare med alster präglade av den då rådande jugendstilen med dess sirligt dekorativa uttryck.
Vid sekelskiftet 1900 övergav dock Cleve konsthantverket till förmån för traditionellt måleri. Cleve inledde studier för Carl Wilhelmson på Valands konstskola i Göteborg. Hennes verk från tiden påvisar uppenbara spår av Wilhelmsons inflytande.
Hans inflytande över Cleve lär ha vida överbryggt rent konstnärliga spörsmål. Enligt bevarade brev från tiden utspelades en intensiv kärlekshistoria mellan lärare och elev. Wilhelmsons äktenskap var nära att upplösas och Cleve lämnade sin dåvarande make.
Det var emellertid med, den tretton år yngre, konstnären John Jon-And som Cleve skulle komma att gifta om sig. Efter att ha lärt känna varandra i början av 1910-talet ingick de båda äktenskap år 1915. Redan innan giftermålet reste de tillsammans till Paris 1913. Resan innebar en omvälvande nyorientering för Cleves konstnärskap. Kubismen var på modet och Cleve och Jon-And var tidigt ute för att insupa inspiration och lärdomar i konstens absoluta centrum: Paris. Lärare blev Le Fauconnier och Dunoyer de ségonzak på La Palette.
När Cleve och Jon-And, i samband med världskrigets utbrott, år 1914, återvände till Sverige var grunden lagd till dessa två märkvärdiga konstnärskap. Såväl Cleve som Jon-And skulle under återstoden av 1910-talet fasthålla vid ett dynamiskt måleri präglat av en sammansmältning av expressionism och kubism. Det aktuella katalognumret torde vara ett alster av Agnes Cleve på 1920-talet. En tid då hennes måleri blir stillsammare och med en mer mogen insikt om färgens möjligheter. Skickligt lyckas Cleve fånga de eleganta damerna som reser tillsammans i en tågkupé. Genom spegeln blir betraktaren bekant med kupéns alla passagerare. Som i ett dåtidens modereportage får vi reda på att det skall vara fjäder på hatten och damen i förgrunden stoltserar med sin långa pälsboa som hänger nonchalant ned från axeln. Målningen "Tågresan" är varm, sympatisk och ett vackert tidsdokument från en svunnen period på 1900-talet.