1923 reser den unga konstnären Axel Olson från Halmstad till konstmetropolen Berlin för att studera hos den tyska skulptören och konstnären Alexander Archipenko. Här fann Axel Olson kubismen och alla de kontinentala avantgarderörelserna; den franska kubismen, den ryska konstruktivismen och den italienska futurismen. Han fick besöka det redan på 1910-talet avantgardistiska galleriet Der Sturm, där Gösta Adrian-Nilsson, Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Einar Jolin haft utställningar i början av första världskriget. I Berlin ser han utställningar med Pablo Picasso, Fernand Léger, Kurt Schwitters och lär sig av Archipenko att "människokroppen skall fungera som en maskin i rörelse, eller som ett nature morte i vila, som ett mekaniskt väsen eller som en robot". Med denna påverkan börjar Axel Olson bygga upp sina konstverk dynamiskt och rytmiskt i sann kubistisk anda.

Ett staffli och en burk med penslar sätter snabbt igång fantasin. Interiören är full med konstnärsattribut, säkert är det den unge Axel Olsons vardagsmiljö som fått agera stillben och motiv. Kubismen som Axel lärt sig i Berlin och Paris blir vid 1930 postkubism och går några år senare över i surrealism. Axel som varit elev hos den store ryske skulptören Alexander Archipenko och ställt ut på avantgarde galleriet Der Sturm i Berlin, inspirerats av de italienska futuristerna och nosat på den ryska konstruktivismen gick 1929 med i en konstnärsgrupp, senare känd som Halmstadgruppen. Tillsammans med sin bror Erik, kusin Waldemar Lorentzon och några andra unga konstnärer från Halmstad debuterade han på Göteborgs Konsthall och deltog 1935 i den berömda utställningen ”Kubisme-Surrealism” i Köpenhamn tillsammans med Salvador Dali och André Breton. ”Interiör” är målad 1930 och inspiration från såväl Picassos kubism som De Chiricos surealism är tydlig, ett spännande konstverk, utfört mitt i en stilbrytning.