Gideon Börje

KUNGLIGA MYNTET
Gideon Börjes konst ”var och förblev en sinnets berusning inför naturens skönhet” skriver Bror Hjorth i sin biografi över vännen. Gideon Börjes måleri var oftast omedelbart och utstrålade en stark lyrism, naivistiskt på 1910-talet och senare med en varm och enkel expressionism.
Det sägs att Gideon Börje egentligen inte hade någon längtan efter att bli konstnär från början utan blev lurad av sin kamrat Eric Hallström att anträda konstnärens knaggliga och osäkra bana. De båda hade blivit vänner under ungdomsåren och tillsammans kom dom att göra många strövtåg genom Stockholm på 1910-talet, Börje hade sitt föräldrahem på Söder och Hallström sitt hem i Vasastan, men avstånden var inte så stora. En annan av vännerna var Hilding Linnqvist som besöktes i sin ateljé borta vid Karlbergsområdet nära Rörstrandsgatan. Stadens utkant blev deras främsta inspirationskälla, det var här det gamla Stockholm fortfarande fanns kvar, hantverkarna hade sina verkstäder och här fanns också de gamla skjulen och bodarna mellan vilka barnen sprang runt barfota och smutsiga på somrarna. Gideon Börjes naivistiska period är kort, endast några få år på 1910-talet, efter några utländska resor i början på 1920-talet förändrades hans stil och hans måleri fick ett fastare formspråk och koloriten blev mildare. På 1910-talet tillkom några hans mest intressanta verk, några riktiga rariteter av vilka man kan nämna ”Gamla Pelikan och järngraven, 1919 (Stockholms Stadsmuseums samling) och ”Från Vaxholm” 1920 (Moderna Museets samling).
Det aktuella katalognumret ”Kungliga Myntverket” är målad 1919 och ställdes ut på Liljevalchs Konsthall samma år på både ”Stockholm i bild” i maj-juni och på ”Höstsalongen” i oktober. Motivet skildrar Kungliga Myntet i hörnet Hantverkargatan och Samuel Owens gata dit verket flyttat från Gamla Stan 1850. Byggnaden hade dessförinnan inrymt Kungsholmens mekaniska verkstad som grundats av engelsmannen Samuel Owen som brukar kallas för ”den svenska verkstadsindustrins fader”. 1847 såldes marken och byggnaderna till Kronan som då kom att byggas om enligt ritningar av den på den tiden populära arkitekten Johan Fredrik Åbom. I förgrunden spatserar några välsituerade Stockholmare, välklädda med hatt och längre ner vid slutet av gatan skymtar Norr Mälarstrand och Mälarens blå böljor. Innanför de vackra grindarna i smidesjärn prunkar trädgården och den svenska flaggan vajar från byggnadens tak. Ett mer typiskt naivistiskt motiv är svårt att finna! Med charm och känsla för detaljer lyckas Gideon Börje föreviga ett stycke kulturhistoria, en svunnen tid som aldrig kommer åter. På 1910-talet var Stockholm en småstad som höll på att förändras med industrialismens framfart, naivisternas insats att för oss berätta hur det var är ovärderlig. 1918 hade Eric Hallström och Gideon Börje ställt ut tillsammans på Arthur Ciacellis avantgardistiska galleri ”Ny konst” på Strandvägen. Ett år senare är det dags för Gideon Börje att ställa ut tillsammans med andra unga konstnärer på Liljevalchs Konsthall i Stockholm. ”Kungliga Myntet” återfinns på både på den populära utställningen ”Stockholm i bild” och i oktober på ”Höstsalongen”, på den senare utställningen anges prislappen som 600 kronor, ett relativt högt pris för en ung samtida och oprövad konstnär!. Målningen är avbildar inte bara en berömd byggnad i Stockholm, den är också en av synnerligen få naivistiska verk av Gideon Börje i privat ägo.