"Atonalt" (Atonality)
Signed GAN. Executed around 1923. Canvas laid down on paper-panel 50 x 70 cm.
Originally in Mr Bengt Thyrén's collection, Norrköping, Sweden.
Subsequently in private collection.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "GAN. Gösta Adrian-Nilsson. Retrospektivt", 29 March - 27 April 1958, cat No 115.
”Atonalt” torde vara utförd omkring 1923 och tillhör de abstrakta motiv av GAN från det tidiga 1920-talet vilka ger uttryck för konstnärens intresse för musik. Verkets titel talar förvisso sitt tydliga språk men man kan även ana svart-vita pianotangenter i kompositionen.
GAN befann sig under långa perioder i början av 1920-talet i det dåtida avantgardets huvudstad Paris. Redan i början av sin paristid 1920 hade han etablerat kollegiala kontakter med Fernand Léger, träffat den ryske kubisten Archipenko och av svenska konstnärer bland andra den i Paris bosatte Nils Dardel. I oktober 1921 flyttade GAN till adressen 86, rue Nôtre-Dame-des-Champs i Montparnasse, där Léger hade sin bostad och ateljé. I samma hus bodde paret Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén samt den svenske skulptören Arvid Källström med fru, vilka senare GAN umgicks flitigt med. Han knöt också vänskapsband med tonsättarna Viking Dahl, Moses Pergament och Gösta Nystroem.
GAN kom under åren 1921-1923 att samarbeta med de två senare i flera balettprojekt, varav dock endast Pergaments balett "Krelantems och Eldeling" kom till utförande och först 1928 i Stockholm. Nystroem och Pergament och den senares styvbröder, musikerna Matti och David Rubinstein, hyrde under vinterhalvåret 1920-21 en villa i Bellevue sydväst om Paris, där GAN blev en flitig besökare under våren 1921. Umgänget med "musikanterna", som han kallade sina nya vänner, inspirerade honom till flera verk med anknytning till musik, bl. a. collagemålningen "Komposition med noter". GAN experimenterade själv under denna tid med en färglagd notskrift, som han tillägnade sina vänner i Bellevue och som tolkades på piano av Matti Rubinstein. Detta skedde flera decennier innan de konkretistiska poeterna i Sverige på 1950- och 60-talen använde sig av notskriftens visuella möjligheter som bild eller bilddikt.