Cecilia Edefalk

Den okända kvinnans ljusa kropp skall snart översköljas av det till synes mycket mjuka och sidenmatta vattnet. Ytorna skimrar av ljus och den gestalt som sakta framträder har något vilsamt över sig trots att hon är fångad mitt i en rörelse styrd av jordens dragningskraft. Målningens förebild, ett fotografi, hittade fram till konstnären genom slumpens förtjänst och arbetet med bilden följer den röda tråd som går genom Edefalks konstnärsskap – en förmåga att upptäcka och ta till vara de små detaljerna för att sedan noggrant undersöka dem på djupet. Edefalks verk handlar alltid om förhållandet mellan fotografi, måleri och betraktandets existentiella kvaliteter och pendlar mellan porträtt och spegelbild, arketyp och ikon, mellan original och kopia. ”The Pool” har flera systermålningar där den dykande kvinnan avbildats i olika nyanser av vitt och grått. Ingen av bilderna är den första eller den sista i serien utan de bildar tillsammans en helhet som är typisk för Edefalks sätt att arbeta. Motivet repeteras för att ge bilden större genomslagskraft och understryka målningarnas särdrag samtidigt som dess färglöshet sätter fokus på måleriet och dess tunna lager av verklighet.

Ur utställningskatalogen "ceci" Cecilia Edefalk, Lunds Konsthall, 2008:

Ingen spegel

Vintern 2001 promenerade jag Skeppsbron utmed Gamla Stan mot Slussen och förundrades av spegelbilden av staden i vattnet. Det var en absolut vindstilla natt. Mötet mellan land och vatten blev en tunn linje, som om man pressat två spegelskivor mot varandra. Inte en krusning på vattenytan.
Tom.
En impuls att fotografera fick mig att gå ned till vattenbrynet vid min ateljé några veckor senare. Det var mycket kallt, vattnet hade tjocknat och isen hade börjat lägga sig som en tunn oljig hinna. Jag valde en viss sten att stå på under en tårpil och höjde kameran mot ögat för att ta ett fotografi. I samma andetag såg jag en vit papperslapp ligga på ett bestämt sätt på en annan sten intill mig. Jag böjde mig ner och tog upp lappen, vände på den för att se vad det var.
Det var ett svart-vitt fotografi och när jag såg motivet, en naken kvinna som dök ner i en pool, blev jag häpen. Kompositionen är perfekt, hon klyver vattnet med fingertopparna och kroppen är fortfarande över vattenytan. Ett fruset ögonblick. Fotografiet måste ha tagits på natten för omgivningen var mörk men poolen var upplyst. Det saknade signatur.

                                    Cecilia Edefalk