Kjartan Slettemark

Ganska snart efter att affischen ”Nixon med kaffekopp / Gevalia dricks mest /Moderna Museet Öppet Alla Dagar” kommit till så överfördes bilden till en silkscreenram på Konstnärernas Kollektivverkstad i Stockholm. På kollektivverkstan fanns en brännugn för stora emaljplåtar och Kjartan såg genast detta udda konstmediums outforskade möjligheter. De lysande blanka färgytornas klarhet och glans fanns inte att finna vare sig i screentryck på papper, tyg eller målarduk.

Till emaljverkstans övriga konstnärers förvåning och ibland förfäran började Kjartan strö glaspärlor över plåtarna innan de åkte in i ugnen där glaset smälte på emaljplåten och sammansmältes med den upphettade emaljfärgen. En hel del av glaspärlorna trillade dock av plåtarna och förenades istället med de glödande metallspiralerna på ugnens värmeelement vilka givetvis slocknade en efter en och fick bytas ut till en ansenlig kostnad för den fattiga kollektivverkstan. Så skaffade Kjartan sig sina vänner och fiender i konstvärlden. De som älskade hans konstverk och de som ifrågasatte hans roll som ”Konstnären som gör vad som faller honom in” vilket gjorde honom både eftertraktad och fruktad av landets museichefer.

Att han under denna period drev galleriet ”Moderata Museet” på Bellmansgatan på söder förklarar förekomsten av otaliga varianter på Moderat-M:et som med sina av linjer sammanfogade runda prickar lät sig formas till allehanda bakverk och maträtter på Kjartans ”Bageri och Konstitori” som Moderata Museet under en period även kallades. På emaljplåtarna skrev Kjartan även korta ord och meningar där Moderat-M:et hade sin givna plats. På den aktuella emaljen ”MOR” hade Kjartan först tänkt skriva MORD men hejdade sig inför den oväntade kosmiska uppenbarelsen som han uppfattade som en hälsning från sin älskade mor som då - över hundra år gammal - fortfarande bar vatten över det norska fjället där Kjartan växte upp. Så för att ”MOR” inte skulle känna sig ensam gjorde han även en plåt med ”MORMOR” och en med ”MORMORS MOR”.