Gösta Adrian-Nilsson

I "Bains" har GAN avbildat en påfallande maskulin och atletisk mansfigur mot en fond av en syntetisk-kubistiskt fragmentariserad rumslighet där det rutiga golvets kakelplattor samt dörrarnas numrering för tankarna till ett omklädningsrum. Den kubistiskt inkorporerade titeln "Bains", där GAN på sedvanligt sätt låtit en av bokstäverna vara delvis skymd, förtydligar att det torde röra sig om ett badhus.

Målningen är utförd under GANs vistelse i Paris, 1920-25, under en period då GAN tidvis var sysselsatt med sina idrottsrelaterade motiv. Ursprunget till GANs fascination för idrottsmän och atleter går tillbaka till tiden i Berlin 1913-14 och därefter. I katalogen till GAN-utställningen på Mjellby konstmuseum i Halmstad 2002 skriver Jan Torsten Ahlstrand: ”Efter hemkomsten till Lund i augusti 1914 hyrde GAN ett rum vid Idrottsgatan på Väster, nära Idrottsplatsen, där han kunde göra studier av muskulösa unga män i rörelse. Han inspirerades till några futuristiskt betonade målningar av idrottsmän, en höjdhoppare, en kulstötare och några fotbollsspelare … GAN tilltalades särskilt av hårda och kampfyllda sporter som fotboll, boxning och rugby och såg i dem en symbol för kampen om tillvaron.”

GANs idrottsbilder betraktas numera som en både säregen och betydande insats inom det internationella avantgardet men GANs intresse för idrotten var flerbottnat. Idrotten var för hundra år sedan ett nytt och vitalistiskt samhällsfenomen, som blev en del av det framväxande moderna samhället. GAN med sitt alerta intresse för det som låg i tiden blev en av de första konstnärerna i Europa att måla idrottsmän i modernistisk stil. Men idrotten blev för GAN mer än en modernitetssymbol: studierna och målningarna av atletiska idrottsmän röjer också ett förtäckt homoerotiskt intresse. Den fria idrotten och de flesta andra sporter vid denna tid var alltjämt en rent maskulin angelägenhet, och GAN hade en stark dragning till atletiska unga män.

En intressant jämförelse kan göras med Eugène Janssons målningar från flottans badhus i Stockholm. Såväl Jansson som GAN kunde, i sken av det tidiga 1900-talets intresse för vitalism och kroppskultur tämligen fritt ge uttryck för ett, vanligtvis undertryckt, homoerotiskt driftsliv i de idrottsrelaterade motiven med dess mer eller mindre avklädda manliga atleter. Detta kommer inte minst till uttryck i "Bains" med dess hybrid mellan människa och maskin. Gestaltens robotliknande uppenbarelse förstärks av den tätt åtsmitande badmössan vilken kontrasterar mot det ymnigt flödande samt veckade badlakanet vilket bara delvis skyler gestaltens blottade mellangärde.

Skillnaden mellan Janssons och GANs respektive metod för att avbilda manskroppar är dock både iögonenfallande och principiell. Medan Jansson är traditionellt realistisk i sina postimpressionistiska målningar av nakna män, representerar GAN den tidiga modernismen och inför något helt nytt i svensk konst.