Gösta Adrian-Nilsson

Trött på Sverige – ”medelmåttornas fosterland” – anlände Gösta Adrian-Nilsson (GAN) till Gare Saint-Lazaire i Paris den 4 juni 1920. Under resan med S/S Flandria från Göteborg till Frankrike hade han i ett nytt nummer av den norska tidskriften Kunst og Kultur läst bland annat följande i en artikel av Gregor Paulsson om kubismen i Sverige: ”Den intressantaste kubisten i Sverige är emellertid Gösta Adrian-Nilsson. Han har med största intensitet och större konsekvens än någon annan gått fram de kubistiska vägarna. Han är den ende hos vilken man kan tala om en kubistisk rumsuppfattning, ty han har definitivt övergivit det konventionella bildschemat utan att lämna någon rest kvar.”

Den förste franske konstnär GAN tog kontakt med var Fernand Léger, den kanske mest inflytelserike i det postkubistiska avantgardet i Paris under 1920-talet. Den 14 juli 1920, på Frankrikes nationaldag, tog Léger, klädd i randig pyjamas, emot GAN i sin atelje i Montparnasse med adressen 86, rue Nôtre-Dame-des-Champs. Följande dag gjorde Léger svarsvisit i GANs dåvarande bostad nära Eiffeltornet. Légers omdöme om GANs måleri var koncist: ”Je suis trés content de vôtre peinture” (”Jag är mycket nöjd med ert måleri”, GANs dagbok 17.7.1920). En kväll en vecka senare satt GAN med Léger och den ryske kubisten Archipenko på La Rotonde. ”Jag … försöker fatta att jag sitter i Paris tillsammans med världens intressantaste målare och världens intressantaste skulptör”, skrev GAN i dagboken 24.7.1920. Inspiration i början av sin paristid fick han också genom den kubistiske teoretikern Albert Gleizes nya skrift Du cubisme et les moyens de le comprendre (1920).

Redan före mötet med (post)kubismen i Paris hade GAN varit på väg mot en mera samlad och balanserad kubism. Mötet med Léger stimulerade honom att gå vidare den vägen, men GAN blev aldrig – som så många andra – en imitatör av den beundrade franske konstnärens måleri. Den syntetiska kubism som GAN utvecklade i Paris har en rikare orkestrerad palett och är långt mera detaljrik och personlig. Som den berättare GAN i grunden var, är hans kubistiska måleri också fullt av kodade meddelanden, ett slags teckenspråk, som i förtäckt form ofta handlar om hans homosexualitet och erotiska dragning till sjömän.

Efter en inledande period i Paris, då Eiffeltornet först fångade hans stora intresse, övergick GAN i sitt måleri till motiv med matroser, tjurfäktare, harmonikaspelare, kortspelare etc. I december 1920 målade han en stor sjömanstavla till Salon des Indépendants med titeln Marin à bord (senare i Sverige kallad Kryssare med matroser). Under arbetet med denna målning fick han besök av Nils Dardel och Sven Blom, en förmögen parisersvensk som omnämns på flera ställen i Thora Dardels bok Jag for till Paris (1941). Blom köpte på stående fot målningen för 1.500 Francs, men GAN klagade sedan bittert över svårigheten att få Blom att betala för tavlan. Han ställde emellertid ut Marin à bord på Independentsalongen i Grand Palais tillsammans med bl.a. en stor version av La Tour Eiffel och fick se sina målningar hänga bredvid ”Picabias dadaism” (GAN i dagboken 24.1.1921). Till GANs glädje fick Marin à bord ett positivt omnämnande av kritikern Thiebault-Sisson i tidningen Le Temps.

Under 1921 återkom GAN då och då till favoritmotivet med sjömännen/matroserna, fast nu i fransk tappning. En gott exempel härpå är den stramt kubistiska målning med två franska matroser, som han dedicerade till sin vän skulptören Arvid Källström. Den vertikala målningen visar två stående sjömän med franska vita mössor, dock utan den karaktäristiska röda tofsen, och marinblå uniformsjackor och vita byxor. Den främre sjömannen är målad i helfigur med det fyrkantiga ansiktet i profil, medan den andres ansikte ses en face. Båda avtecknar sig som ljusa gestalter med en viss reliefverkan mot den mörkare bakgrunden.

Ett annat viktigt verk från samma period, sannolikt våren 1921, är den vertikala målningen Flotte/Flotta (Franska matroser), vilken har nästan samma mått som Källströms ovannämnda målning. De båda sjömännen med sina kraftfullt förenklade profiler är lätt igenkännliga på sina vita mössor med runda röda tofsar. Deras huvuden är infogade i en ännu strängare kubistisk komposition av raka och diagonala linjer och rektangulära plan i en stigande formation. De snedställda och varandra överskärande planen skapar en svag reliefverksan à la Gleizes i den ”platta” bilden, där de vita segmentformerna avläses både som sjömansmössor och som geometriska former. Som en kontrast mot de raka linjerna och sicksacklinjerna låter GAN den ene sjömannens cigarettrök stiga uppåt i en våglinje, som en tudelad vit arabesk. Mot den dova bottenfärgen i grått och svart och sjömännens ultramarinblå uniformer kontrasteras de varma färgerna i de cinnoberröda tofsarna och cigarettglöden, i de röda och gula linjerna och det snedställda gula planet upptill i bilden. På fyra ställen har GAN på kubistiskt vis strött in bokstäver, vilka formar ordet FLOTTE (Flotta) i versaler, antingen hela ordet eller i förkortad form som FLO. Målningen är signerad med hans ankarsignatur med den tvärställda röda pilen, vilket ger en ganska säker datering till våren 1921, eftersom han sedan bytte ut sin ankarsignatur mot en mera ”kubistisk” signatur, som kom att bli hans speciella parissignatur. Han har även signerat målningen nedtill genom att texta sitt namn G. Adrian-Nilsson i versaler. En sådan dubbel signering är ovanlig i GANs produktion och kan möjligen ses som ett förtydligande av ankarsignaturen med avsikt att skicka in målningen till vårsalongen i Paris.

I maj 1921 författade GAN i Paris sin programskrift Den gudomliga geometrien, som följande år trycktes i Helsingfors. Utgångspunkten är den teosofiska tanken om en gudomlig världsskapande princip i universum. På ett för GAN karaktäristiskt vis förenar han sin ”gudomliga” geometriska konstruktion i Flotte/Flotta med två abstrakta men jordnära figurer, två franska sjömän. I samma månad fick han ytterligare inspiration i sin kubistiska nyorientering genom besök på en kubistutställning i Léonce Rosenbergs galleri L’Effort Moderne vid Rue de la Baume. Entusiastiskt skriver GAN efter det första besöket: ”Den ’döda’ kubismen strålade i all sin prakt – härligt var det! Jag minns Léger /…/ Han var den starke –maskinbuller!” Andra konstnärer som nämns är Picasso, Gleizes, Braque, Juan Gris, Ozenfant, Metzinger och Survage. GAN tillägger: ”Och i morgon – sedan jag i dag målat två tavlor (man blir inspirerad) går jag dit igen och firar gudstjänst.” (Dagboken 19.5.1921.)

I slutet av 1921 utförde GAN en i det närmaste helt abstrakt målning, som har fått titeln Komposition med bokstäver men egentligen bör heta Vive le cubisme (tillhör Göteborgs konstmuseum). Den har en viss anknytning till Flotte/Flotta, både i den strama kompositionen och i ordet FLOTT/E/ upptill i bilden, men är långt mer abstrakt och närmar sig en rent geometrisk konstruktion. De fragmentariska bokstäverna i målningen skall läsas samman till ett meddelande: ”Les cubistes sont morts – vive le cubisme!” (Kubisterna är döda - leve kubismen!). Detta har GAN själv skrivit i sin dagbok den 7.12.1921. Den ironiskt paradoxala formuleringen påminner starkt om dadaismens ”Dada est mort – vive Dada!”.

Jan Torsten Ahlstrand