Josef Albers

Josef Albers var designer, fotograf, typograf, grafiker och poet, men är främst känd som abstrakt målare och teoretiker. Mest berömd är serien Homage to the square, en rigorös serie som Albers arbetade med mellan åren 1949-1976) där han utforskar kromatiska interaktioner med platt färgade fyrkanter ordnade koncentriskt. Målningarna är oftast på masonit och färgen är pålagd med palettkniv. I Homage to the square lockas man lätt att tro att det är enkelheten i den geometriska grundformen som intresserade Albers, men det var tvärt om; det var inte formen utan dess förmåga att göra färgen synlig som var grunden för hans återkommande motivval. Han utforskade i sina kvadrater färgernas magi och deras kommunikativa förmåga.
Intresset för färgerna föddes i Bauhaus där Josef Albers på 1920-talet hade en lärartjänst, men också arbetade med glasmåleri. Elever var bland andra Wassily Kandinsky och Paul Klee. Formspråket på Bauhaus var konkret och färgläran strikt i vitt, grått och svart, med undantag av lysande rött. När Bauhaus stängdes till följd av den nationalsocialistiska kulturpolitiken 1933 emigrerade Josef Albers tillsammans med sin hustru Annie till USA. Där etablerade han sig snabbt som ledare för den legendariska konstskolan Black Mountain College i North Carolina. Albers blev under denna tid en oerhört viktig länk, från den traditionella europeiska konsten, till den nya amerikanska som kom att utvecklas under 1940-50-talen. Konstnärer som Robert Rauschenberg,
Cy Twombley och Susan Weil blev några av Albers sedermera berömda elever. Han bjöd in gästlärare som t ex Willem de Kooning och kom på Black Mountain att skapa en plattform som senare påverkat såväl abstrakta- som konceptuella konstnärer under hela 1900-talet.1952 hade han sin första separatutställning på Sidney Janis Gallery i New York. I samma stad kom Albers monumentala muralmålning ”Manhattan” på plats i Pan Am Building 1963 och 1971 blev han den första levande konstnären som hyllades med en separatutställning på Metropolitan Museum i New York. På 1960-talet publicerades också hans innovativa bok om färglära ”The interaction of Color”. Boken blev ett måste för alla designers och ingick som studielitteratur på alla designskolor. I boken ges ”bevingad” information som;
“In my color book there is no new theory of color. But, in it, there is a way to learn to see”
“Ask a group of people to imagine Coca-Cola red and everyone will imagine a different color. While we are able to repeat a melody we’ve heard only once or twice, we have difficulty reproducing a color we’ve seen a thousand times.”