Våren 1951 tecknades ett avtal mellan Uppsala stad och Bror Hjorth gällande utförandet av ett monument avsett att resas framför Uppsala Centralstation. Det beräknades vara klart ”före utgången av år 1953” men kom att invigas först den 14 oktober 1967. Arbetet med den monumentala skulpturgruppen, i dess olika former samt beståndsdelar, hade upptagit merparten av Bror Hjorths tid under 1950-talet. Att färdigställandet drog ut så pass i tid berodde på verkets storlek samt komplexitet vilket stundtals medförde att konstnärens krafter tröt. Allt sedan det färdiga verket, ”Näckens polska”, invigdes har det emellertid framstått som ett av Uppsalas främsta landmärken samt kommit att inta en central plats i konstnärens produktion.

”Näckens polska” innebar en förnyelse i Hjorths konst efter den ”naturalistiska” perioden på fyrtiotalet. I viss mån kan man säga att konstnären återgick till den uttrycksfulla kantigheten hos figurerna som man finner i hans kubistiska experiment från tjugotalets vistelse i Paris. Den krönande dansgruppen påbörjades hösten 1953. Under arbetets gång ändrade kompositionen karaktär. Hjorth prövade först, i ett litet format, ett brudpar i stillsam vals innan han slutligen fastnade för ett folkdräktsklätt par som dansar bondpolska. Den färdiga versionen i gips visade sig emellertid väga för mycket för att kunna lyftas upp på flera meters höjd. Hjorth och assistenten Joel Jansson löste dock problemet genom att göra en klistrad avgjutning i papper, den s.k. ”pappgruppen”.

Konstnärens hustru Margareta skriver i boken ”Närbild av Bror. Bror Hjorth 1950-1968”: ”Den klistrade dansgruppen och historien omkring den minns jag som en ljuspunkt i den annars nervöst krampaktiga förberedelsetiden för Näckens polska. […] När pappgruppen tjänat färdigt och ersatts av den riktiga dansgruppen stod den grå och lite trist i ett hörn av ateljén. En dag när jag kom ned var den framflyttad och Bror var i färd med att måla den i starka färger. Mannen fick en blå- och rödrandig väst, gula byxor och blå strumpor och kvinnan en grön klänning”.

Den s.k. ”pappgruppen” förvärvades av Moderna Museet. I en intervju i Expressen, när tio museimän fått välja var sin ”ögonsten” ur det egna museets bestånd svarade Carlo Derkert på frågan, varför han valt dansgruppen: ”Det är ett konstverk som sätter sig i vrångstrupen på många. Modernisterna säger ’har vi inte fått nog av Skansen?’ och de som gillar Skansen tycker att den inte är tillräckligt vacker”.

Den målade pappen gav också upphov till en annan variant av dansgruppen. När direktör Gösta Åhlén kontaktade Bror 1963 och bad honom göra en skulptur för Åhléns varuhus i City för en plats som han själv fick välja erbjöd han varuhuset efter kort betänketid ett bronsexemplar av dansparet, målat i samma färger som pappgruppen. Den fick heta ”Bondpolskan” och placerades i varuhusets cafeteria.

Den ovan anförda "Bondpolskan" är identisk med auktionens exemplar. Det 180 cm höga, polykromt bemålade, unikatet har under senare år varit placerad i ett av varuhusets entréer.