Målningen "Dynamique Diagonale" är utförd under den period då Olle Baertling arbetade med färgfält i svart, rött och vitt på 1950-talets mitt. Baertling hade ännu inte låtit färgfälten inneslutas i svarta diagonalkonturer, men förändringen var ändock stor från hans sökande stil på 1940-talet. Mötet mellan de tre färgerna ger en skimrande efterbildseffekt, när man med ögat följer grändslinjen till det blåvita fältet och det svarta, då uppstår i synupplevelsen en vibrerande ljusare nyans.
Baertling måste anses som en pionjär i det som senare skulle kallas för OP-ART, helt ovetande om de rörelser som pågick ute i världen. Josef Albers som på 1930-talet var verksam i Bauhaus och sedan kom till USA på 1940-talet ägnade sig åt avancerade studier av hur färgerna påverkar betraktaren och kontakten med andra färger och former. Föga troligt är dock att Baertling hade nåtts av dessa studier, han sökte och fann sin egen väg. "Dynamique Diagonale" är målad under den betydelsefulla perioden då hans idéer om "den öppna formen" tog form, varje del av kompositionen förs ut i ramkanten, ingenting är inneslutet i bildytan.

1950-talet är en synnerligen viktig period för Olle Baertling, det är då han gör en utbrytning till en internationell publik. Genom att delta i en samlingsutställning i Galerie Denise René i Paris 1953 med andra konstnärer som sysslade med abstrakt-konkret konst öppnades portarna till världen. Utställningen var arrangerad av Pontus Hultén, sedemera chef för Moderna Museet i Stockholm, Oscar Reuterswärd, konstnär och konsthistorieprofessor och Rolf Söderberg som alla kämpade för att nå ut med geometriskt nonfigurativt måleri på 1950-talet. Olle Baertling blev snabbt en galjonsfigur för rörelsen och genom den aktiva galleristen Denise René gick han vidare mot en internationell karriär. Redan 1952 hade Denise René ordnat en utställning i Liljevalchs Konsthall i Stockholm med namnet "Klar form" och året därpå bidrog Paris-utställningen "Exposition d'Art Suédois, Cubiste, Futuriste, Constuctiviste 1913-1953" till att sprida intresset. Utställningarna utomlands kröntes i Sverige av den stora utställningen "Konkret realism" på Liljevalchs Konsthall 1956 då Olle Baertling, Robert Jacobsen och Richard Mortensen gav den nordiska konkretismens mest redikala och kompromisslösa manifestation i Sverige någonsin.