Bertil Öhlund studerade i början av 1950-talet i Paris på Académie de la Grande Chaumière och hos André Lhote. I januari 1957 debuterade han hos Galerie Creutze med 34 konstverk, ett av dem var "Spirale". Utställningen uppmärksammades av flera konstkritiker i Paris som lovordade Öhlund och hans neoplastiska och nonfigurativa måleri. De fann Öhlunds måleri vara i samma stil som de internationellt etablerade konstnärerna Vasarely och Herbin, men även påverkad av den vid denna tid i Paris så omtalade svenske konstnären Olle Baertling. Det är främst för de stora konkreta målningarna från slutet av 1950-talet som Bertil Öhlund tar plats i den svenska konsthistorien. På 60-talet övergick han till ett mer figurativt måleri inte kan som mäter sig med den dynamik som han lyckades förmedla på 1950-talet. Olle Baertling och Bertil Öhlund är de enda svenska konkreta konstnärer som fått fäste i Paris och världen utanför Sverige.