Bered dig på våld, urspårat sex, avslitna lemmar, blod, död och en osammanhängande irrationell handling. Bered dig på Nathalie Djurberg. I alla rollerna: lerfiguer.

Nathalie Djurberg bor och arbetar i Berlin och hennes sambo Hans Berg gör musiken till de leranimationer som visats i de mest prestigefulla sammanhang i världen. Vid förra Venedigbiennalen var hon tillsammans med Jan Håfström de två svenskarna på den påpassade curerade utställningen på Italienska paviljongen och hon är en av en handfull svenskar med tung New York-gallerist: Zach Feuer Gallery. Nathalie Djurberg har tilldelats både Carnegie Art Award och Venedigbiennalens utmärkelse Silverlejonet.

Nathalie Djurbergs konstnärliga strategi, hennes Berättelse, är brutal och hon använder sig av vardagliga och oskuldsfullt barnsliga material som lera i kombination med kortfilm. Materialet skapar igenkänning. Betraktaren får följa med på ett skeende som de flesta av oss helst väjer för; det fula, det oförklarliga, det utsatta, det kränkande.

”Jag vill sätta fingret på något, en problematik, eller ett sätt att förstå verkligheten, hitta en liten situation som visar en stor situation”, sa Nathalie Djurberg nyligen i en intervju i Sydsvenskan med anledning av öppningen av hennes utställning på konsthallen GL Strand i Köpenhamn.

Det barnsliga uttrycket och hejdlösheten gör våldet, i synnerhet mot kvinnokroppen, visualiserad och vi kan för ett kort ögonblick känna fasan och smärtan. Det är skickligt gjort. Vad som gör att man ändå "står ut" med hennes konst är det humoristiska anslaget i överdrifterna och excesserna. Inte sällan tar dessutom den förtryckta till slut ledningen och bokstavligen mosar sin fiende. Det är rått och raffinerat hon använder den lilla världen för att ställa stora frågor.

Djurberg finns representerad på bl a Moderna Museet, Stockholm och på Guggenheim i New York, samt i många viktiga internationella privatsamlingar.