Miriam Bäckström

"Rekonstruktion av ett rum, rekonstruktion av ett ljus, rekonstruktion av en bild och rekonstruktion av en blick; kamerans blick. Hur kameran förhåller sig till rummet, hur rummet förhåller sig till kameran. Hur bilden förhåller sig till tänkandet, hur tänkandet förhåller sig till bilden.’’
Miriam Bäckström, 2002

Beskrivning av verket:
29 fotografier dokumenterar ljuset på en vägg under ett dygn. Under vintern 2002 tillbringar Miriam Bäckström ett dygn på Arkitekturmuseet i Basel för att dokumentera hur ljuset på en av väggarna i museet förändras under dygnets 24 timmar. Några dagar senare låter hon bygga upp museirummet på nytt, nu som en ljussatt scenografi i filmateljé Studio 24 i Stockholm, för att åter dokumentera ljuset på väggen. Filmfotograf István Borbás fick fotografierna från museet att utgå ifrån för att rekonstruera rummet och återskapa ljuset på scenografins vita vägg. Under scenografins uppbyggnad i filmstudion placerar Bäckström kameran på samma plats som i rummet i Basel och fortsätter den fotografiska dokumentationen av ljus. Totalt dokumenterades 29 variationer av ljus. Både den verkliga och den rekonstruerade platsen, och både det faktiska och det fiktiva dygnet ingår i verket.

Miriam Bäckström

Miriam Bäckström tar fotografiet som utgångspunkt för sin konst. Sedan debuten i slutet av nittiotalet har hon genomfört ett flertal tematiska projekt – i början med fotografiet som medium, på senare år allt oftare med hjälp av rörlig bild, iscensatta miljöer, text, böcker och objekt. Hon samarbetar ofta med andra för att förbereda och genomföra sina produktioner, inte minst med välkända skådespelare som Rebecka Hemse, Irène Lindh och Börje Ahlstedt eller med konstnärskolleger som Carsten Höller.

Hennes första omfattande fotografiska serie, Dödsbo (1992–1997), dokumenterar nyligen avlidna personers hem med saklig och avslöjande precision. Med befintligt ljus och utan att manipulera den existerande miljön förhåller sig konstnären Miriam Bäckström så neutral som det är möjligt inför motivet. Rummen och tingen fås att berätta om sin ägare. Betraktaren kan skapa sitt eget innehåll i bilderna genom att fylla ut mellanrummen och projicera sitt eget tänkande på det som visas.

Denna spänning mellan saklighet och fiktion har funnits i Bäckströms arbeten ända från början och har utvecklats i olika riktningar under olika perioder i hennes konstnärskap. Scenografier (1996–2002) återger miljöer som byggts upp särskilt för filminspelningar eller tv-produktioner. Till skillnad från dödsbona, och från de museala installationer och lägenheter som Bäckström avbildade kring millennieskiftet, är dessa rum uteslutande avsedda att ses genom en kameralins. De har byggts för att berätta något och behöver inte ha något liv utanför berättelsen.

Under senare år har Bäckström arbetat med film och teater, porträttfotografi och texter avsedda att publiceras eller läsas upp av skådespelare. Hennes arbeten från 2003 och framåt utmanar invanda begrepp om konstnärens subjektivitet, om det dokumentära och om ”det man inte får tala om”, vilket ju är olika saker i olika sammanhang. Detta gäller inte minst filmerna Rebecka (2004), Betraktaren (2005), Kira Carpelan (2007) och Who Am I? (2011).

I en intervju med Daniel Birnbaum, publicerad 1999, säger Bäckström: ”En scenografi bygger på vår gemensamma erfarenhet och på redan existerande bilder.” Denna ”gemensamma erfarenhet” är fortfarande en röd tråd i hennes konstnärskap.

Utställningar i urval:

2010, Bonniers Konsthall, Stockholm, "Scenväxlingar’’.
2005, 51st Venice Biennial, Nordic Pavillion, kurerad av Åsa Nacking.
2003, Utopia Station, (med Carsten Höller), kurerad av Molly Nesbitt, Hans-Ulrich Obrist och Rirkrit Tiravanija, Haus der Kunst, München.
1999, Ludwig Museum, Köln, "Set Constructions".
1999, Moderna Museet, Stockholm, "Miriam Bäckström".

Kommande:

Lunds Konsthall, februari 2012.

Samlingar i urval:

Solomon R. Guggenheim Museum, New York.
Museum of Modern Art, New York.
Tate Gallery, London.
Hasselblad Collection, Göteborg.
Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæk, Danmark.
Magasin 3 Stockholm Konsthall, Stockholm.
Moderna Museet, Stockholm.