Åke Göransson

Åke Göransson växte upp tillsammans med sina fyra syskon och modern Hanna. Fadern, Sven Göransson dog ung vid 35-års ålder i en svår njursjukdom, då Åke var endast 1 år. Hanna Göransson fick först försörja sig och de fyra bröderna som hemsömmerska, men blev 1912 anställd som väverska vid Almedahls Fabriker i Göteborg. Deras enkla bostad låg i stadsdelen Getebergsäng, ett gammalt industrisamhälle med rötter i tidigt 1800-tal. Efter 3 år flyttade familjen till Landala, en charmig, men fattig kåkstad där barnfamiljer med 10-12 barn trängdes i enrummare. Åke hade tidigt haft ett kortare sommarjobb hos en frisör i Getebergsäng, så efter skolan 1915 fick han anställning som tvålpojke i Helmer Lundgrens raksalong på Vasagatan. Åke fick slita hårt, från morgon till kväll och rasterna var få. Han avancerade snabbt och i hans betyg står ordet ”ärlig” understruket. 1917 blev han frisörbiträde och efter 3 år fullärd frisör. Vid sidan av sin hårda arbetstillvaro bildade han sig med konsthistoria och plöjde bibliotekshyllor med stor aptit. Speciellt intresserade han sig för förnuftsdyrkaren Herbert Spencers teorier och formulerade sin egen stoiska sanning med oden ”Skall man skapa verklig konst måste man söka stå ovan sitt eget öde”. Mest fokuserade han dock på konsten och lärde sig allt om färglära och en hel del konstteori. Han tecknade flitigt nästan jämt och en och annan akvarell med landskapsmotiv tillkom under söndagspromenaderna. 1920-21 gick han igenom en ”fullständig kurs i frihandsteckning via korrespondensstudier på Hermods och fortsatte sen med ”kurs i oljemåleri”, parallellt skötte han sitt arbete som frisör. Sommaren 1923 flyttar han till det lilla samhället Dals-Ed där han fick plats hos barberaren John Gustafson. I lilla "Ed" rådde ett lugnare tempo och Åke fick mer tid för måleri. Gustafsons hälsa vacklade, han var sjuklig och nervklen och långa perioder fick Åke den tunga arbetsbördan för den enda frisersalongen i Ed. I Ed träffade han också Inga, född i Norge av svenska föräldrar. Inga blev hans enda kärlek och mor till hans barn. Når Åke och Inga lämnade lilla Ed för att flytta till Göteborg lämnade han kvar några målningar hos Gustafson som var olycklig över att mista sin frisör och vän. Björn Axlund skriver i sin bok ”Färgformen-Åke Göranssons liv och konst” att ”Flaska och tillbringare” blev kvar i Dals-Ed 1924. Vad som hände stillebenet därefter är okänt fram till att nuvarande ägares mormors syster förvärvade målningen "någon gång på 1960-talet".