Vilhelm Bjerke-Petersen växte upp i Birkeröd där fadern verkade som konsthistoriker och skribent, senare blev han även direktör för Hirschsprungs Samling. På 1920-talet utbildade sig Bjerke-Petersen inom både måleri och skulptur och 1927 antogs han till Konstakademien i Oslo med Axel Revold som lärare. 1930 bar det av till Bauhausskolan i Dessau där han fick Vassily Kandinsky och Paul Klee som lärare. Deras inflytande på den unga konstnären blev betydelsefullt, men några år senare blev han helt tagen av de surrealistiska strömningarna som blev en livslång passion och hans sätt att uttrycka sin konst.
I februari 1935 gifte sig Vilhelm Bjerke-Petersen med konstnärinnan Elsa Cecilie Thoresen och under resten av 1930-talet kom de att bosätta sig i Paris där de båda helt ägnade sig åt surrealismen. Inledningsvis med ett abstrakt formspråk, men senare med den psykofotografiska formen av surrealismen. I slutet av 1940-talet förändras Bjerke-Petersens måleri, en stilbrytning sker och han går åter mot det abstrakta, konkreta måleriet. Han ställde ut på många betydande surrealistutställningar, t ex Köpenhamn 1935, Lonon 1936, New York 1936, Paris 1938 och 1947. I mitten av 1940-talet flyttade de båda surrealisterna till Sverige där de blev kvar livet ut, Vilhelm Bjerke-Petersen dog 1957 i Halmstad. Tillsammans med Elsa Thoresen ställde han ut på Färg och Form i Stockholm vid ett flertal tillfällen och hade många separatutställningar på svenska museer.
1951 inledde han ett samarbete med Rörstrands Porslinsfabrik, där han främst ägnade sig åt att framställa skisser och modeller. Han verkade som formgivare på Rörstrand 1951-52 och 1954, unika konstgods i chamotte och serietillverkade pjäser i flintgods i serierna Abstrakta och Fasett tillkom. Vilhelm Bjerke-Petersen hade en bred repertoar, förutom måleri och keramik utförde han ett 20-tal grafiska verk och skrev flera konstteoretiska böcker och tidskrifter. Han skrev bl a ”Surrealismen” 1934 och ”Surrealismen billedverden 1937”, två böcker om den surrealistiska konsten som bygger på André Bretons teorier som han presenterade 1929 i ”Le Surrealisme et la peinture”.
Målningen ”Livscykel” är målad 1943, en viktig period i konstnärens liv, 2:a världskriget är precis till ända och han och hustrun Elsa är på väg att flytta till Sverige. I ”Livscykeln”råder det surrealistiska uttrycket helt, samspelet mellan kvinnan och mannen är subtilt framfört och vid havet står en ensam gestalt, han står vid den yttersta strandkanten, på väg vidare. Ute på havet ligger ett skepp med röda segel, kanske den flygande holländaren som symbol för den oändliga färden ut på okända hav. En gestalt i rött verkar inburad bland stora stenar, människan fjättrad vid sitt ursprung. ”Livscykeln” är ett monumentalt konstverk som av många ansetts som ett av Vilhelm Bjerke-Petersens mest betydande verk från 1940-talet.