Staffan Hallström

Staffan Hallström gjorde debut på Konstnärshuset 1946. Utställningen med ett 60-tal målningar fick ett positivt mottagande och Staffan Hallström blev ett återkommande namn på den svenska konstarenan. Under 1950-talet fokuserade Hallström på det expressiva måleriet i stark kontrast till "det nya"som 1947-års män stod för med sin konkretism. Han blev en själens målare som efter några motiga utställningar på Samlaren 1950 och på Galerie Blanche 1952 tog rejäl revansch då "Ingens hundar" gjorde entré på scenen 1953. Han presenterar ett måleri där uttrycket stegras genom flammande färger och starka emotionella laddningar. De stabbiga, trotsiga bestarna i en explosion av gult tillkommer under en period då Staffan Hallströms privatliv går i kras, 1955 är skilsmässan ett faktum och en ödslighet sveper in i hans liv. Redan i mitten av 1930-talet fanns vargarna som han tecknade på Skansen, 20 år senare blir de till hundar, sådana som han sett på Sicilien och i Frankrike, kringdrivande herrelösa hundar. Kanske symboliserar de den oro han kände för sina barn, sina tre döttrar. "Övergivna hundvalpar och övergivna barnungar", skriver Stig Johansson. "Ingens hundar" är ett ödesdrama som Hallström återkom till livet ut, både i några versioner i olja och i ett flertal teckningar, ibland möter man dem i oväntade situationer utslängda någonstans i trafikvimlet eller som ironiskt inslag i det svenska riksvapnet.1958 köpte Moderna Museet i Stockholm "Ingens hundar", målad samma år. Uppmärksamheten blev enorm, i en omröstning om populäraste målning på museet kom "Ingens hundar" på 2:a plats, en kuriositet som bekräftar att "Ingens hundar" tidigt blev en ikon i det svenska 1900-talsmåleriet!