Gösta Adrian-Nilsson

GAN förberedde ofta sina större kompositioner med en eller flera skisser. Välbevarade exempel utgörs av skisserna till ”Lunds domkyrka” (tusch, 1919) samt ”Skapelsen” (tusch, 1918), båda i samlingarna på Kulturen i Lund. Dessa skisser, vilket Jan Torsten Ahlstrand påpekat, tjänade framförallt som snabbskisser där konstnären fäste sin vision på papperet eller som förberedande underlag vars struktur och idé tjänade som utgångspunkt för den fritt gestaltade målningen (”GAN. Gösta Adrian-Nilsson. Modernistpionjären från Lund 1884-1920”, 1985).

Resonemanget ovan relaterar till GAN:s måleri under 1910-talet. Efter ankomsten till Paris 1920 förefaller GAN emellertid ha utfört ett antal förstudier, till stora oljemålningar, vilka genom sina genomarbetade samt, påfallande ofta, utmålade och färgsatta kompositioner är att betrakta som kompletta konstverk i sig snarare än förberedande skisser. Representativa exempel utgörs av ”Spjutkastaren”, 1924 (såld på Bukowskis våren 2011), ”Dessin pour ’Le Peintre’ ”, 1923 (kat nr 101) samt det aktuella katalognumret ”Akrobater”.

”Akrobater” utgör en förlaga till den berömda oljemålningen ”Akrobater i Paris” (kat nr 103) vilken ursprungligen tillhörde GAN:s förste levnadstecknare Nils Lindgren. Oljemålningen, vilken tillhör GAN:s mest omskrivna, avbildade samt utställda har under årens lopp ömsom daterats till 1923 och ömsom så sent som 1925. Jan Torsten Ahlstrand har daterat den till 1924 (”GAN –den store outsidern i svensk modernism”, artikel i utställningskatalog, Mjellby Konstgård, 2002).

Det faktum att ”Akrobater” är daterad -23 öppnar för att konstnären hade kompositionen i stort sett klar för sig redan detta år. Förstudiens komposition överensstämmer, i stora drag, med oljemålningens. Akrobaterna är närmast identiska i de två motiven förutom att förstudiens maskliknande ansikten i större utsträckning liknar de i den samma år utförda ”Biljardspelare” (Malmö Konstmuseum). Påfallande skillnader utgörs av förstudiens fyra trikolorer vilka i oljemålningen reducerats till tre samt fordonet (buss eller spårvagn?) vilket bytt plats från övre högra hörnet i förstudien till en lägre placering i oljemålningens komposition.

Förstudiens komposition avbildar också i nedre högra hörnet, vad som synes vara, ett kafé med uteservering där man skymtar en tredje gestalt delvis dold bakom en markis eller skylt med bokstäverna ”ATE” (?). Inget av detta överlevde övergången till större format i olja där GAN rationaliserade bort dessa inslag till förmån för en mer formsträng komposition i den syntetiska kubismens anda.