Ola Billgren

Ola Billgrens måleri har jämförts med holländska 1600-tals mästare som Pieter de Hoochs och Vermeer. Hos Billgren finns samma innerlighet, intimitet och stillhet. Men i hans bilder finns också motsatsen - kylighet, avskärmning och tystnad. Under sin mångskiftande konstnärsbana blev Ola Billgren den svenska konstnär som kanske mest djupgående formulerade relationen mellan konst och verklighet. Betraktaren lämnas fri att tolka en situation, kan det tyckas, och får på det sättet en roll som iakttagare som konstnären inte vill styra. Vi är utlämnade till vår egen fantasi och våra egna känslor. Genom vardagliga miljöer och små medel lyckas Billgren förmedla en förtätat och dramatisk scen, som obönhörligt berör betraktaren. Ofta skildrar han samspelet mellan en människa och hennes miljö på ett sådant sätt att det är rummet och tingen som levandegör personens sinnestämning. Billgrens modeller möter oss med uttryckslös blick, eller avbildade med ansiktet bortvänt, men rummet de befinner sig i förefaller desto mer levande.

I ”Ola Billgren”, 1993, skrev Hans Johansson följande rader om auktionens vackra målning:
"I Interiör från 1971 byter Ola Billgren drastiskt perspektiv från några av de interiörbilder han målade under 60-talets andra hälft. I de tidigare bilderna lät konstnären ofta betraktarens blick krocka med en vägg eller ett objekt i förgrunden, för att sedan låta blicken ledas vidare in i bilden via målningarnas ytterkanter. I Interiör sitter modellen på en stol centralt i målningen. Vi ser henne från ett angränsande rum som enkelt skärmas av med hjälp av det färgstarka draperi som till höger dragits åt sidan. Fönstret gapar tomt åt oss, utomhus är det svart och det enda vi skönjer i fönsterglaset är reflexionerna från lampan som finns utanför bildytan. Färgerna är starkt kontrasterande, fönstrets svärta står i skarp motsats till förgrundens vitmenade väggar och det röda i draperiet och kvinnans jumper. "