Peder Severin Krøyer

När konstnären Peder Severin Kröyer, 34 år gammal, år 1885 skapade tavlan "Fiskerne vender hjem" var han redan en fullfjädrad konstnär och en berest man.
Efter studierna vid Den Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn som avslutades 1870 ställde han ut på Charlottenburg med ett porträtt. Vid denna tid var det porträttkonsten som främst lockade honom och han skulle så småningom få de största porträtteringsuppgifter som någonsin givits en dansk målare.
Vid denna tid reste flertalet unga konstnärer till Själlands nordkust för att måla landskapet, stranden och fiskarna som arbetade där. Man åkte även över på den svenska sidan och där lockade framförallt trakten kring Arild som ligger vid Kullen i nordvästra Skåne.
Tobaksfabrikören Heinrich Hirschsprung upptäckte den unge talangen och köpte 1874 sin första målning av Kröyer och detta skulle leda till ett livslångt stöd från den förre som under livet skapade den största samlingen som finns av Kröyers verk.
Med ekonomisk hjälp av Hirschsprung fick han möjlighet att resa på en längre studieresa och mellan 1877 och 1881 reste konstnären vitt och brett över Europa. Han begav sig först till Paris där han skrev in sig som elev hos Léon Bonnat, en av de då ledande konstnärerna i Frankrike och övades i Bonnets mörkstämda naturalism. Han fick verk utställda på Parissalongen och omdömena var mycket goda. 1878 fortsatte Kröyer till Madrid där han tillsammans med andra unga danska konstnärer studerade verk av Velazquez och den spanska barocken. Efter att ha avbildat det soliga andalusiska landskapet och dess människor, Granada och Cordova fortsatte han så småningom till Italien - Florens och Rom och till Tyskland.
Han inspirerades så småningom alltmer av sina samtida franska kollegor och impressionismen som börjat spira. Verk av Claude Monet, Pierre-Auguste Renoir och Edgar Degas studerades noggrant. Impressionisternas experimenterande med olika färgkontraster, ofta skissartad penselföring och sättet att bearbeta ljus och skuggor lockade den unga konstnären och han kom så småningom att utveckla detta till fulländning.
På våren 1881 återvände han till Köpenhamn för att sedan, på uppmaning från flera av konstnärsvännerna, bege sig till Skagen år 1882. Kröyer kom till platsen som en fläkt från den stora världen och med kunskap om det senaste på modet inom konsten på kontinenten. Flera år skulle han nu sommartid spendera på Skagen och vintertid i Köpenhamn. I Skagen stod han i centrum för sällskapslivet och var mycket förtjust i umgänget och de livliga diskussionerna med de goda vännerna Michael Ancher, Christian Krogh, Oscar Björk, Johan Krouthén med flera. Peder Severin, som kallades Sören av vännerna, kom att bli en av Danmarks absolut mest kända konstnärer vid den tiden och han var en av dem som införde realismen i nordiskt måleri. Under 1880-talet fortsatte han att resa till Frankrike och träffade den sexton år yngre Marie, även hon konstnär, som han förälskade sig i. De gifte sig 1889 och fick senare en dotter. Paret Kröyer stod i centrum i kretsen av de berömda Skagenmålarna vid 1800-talets slut och den charmiga platsen hade blivit ett tillhåll för musiker, skådespelare och framförallt konstnärer som lockades av ljuset och det glittrande havet.
Peder Severin Kröyer är mannen bakom några av de allra mest kända målningarna från Skagen vid tiden för förrförra sekelskiftet, som exempelvis den praktfulla och av fest fyllda ”Hipp, hipp, hurra!” som ägs av Göteborgs Konstmuseum, eller ”Sommarafton på Skagen Sönderstrand” med de två damerna i långa vita klänningar som släpar i sanddynerna. En av dem är hans kära Marie, den andra Anna Ancher.
Fiskarna från trakten blev ett återkommande motiv för dessa konstnärer och flera är de verk där man kan betrakta männen i arbete med att plocka upp nät, dra upp båten på land eller en ensam fiskare som blickar ut över havet. Sällan har de väderbitna sjömännens ansikten, vågornas vita skum, vinden som fångar seglen och strandens våra sand framställts så realistiskt som på mästerverket signerat av Kröyer i Skagen år 1885.