John-E Franzén

I en kvarn, vid ån i Östra Tommarp, inte långt från Simrishamn har John-e Franzén sin ateljé. Utanför finns det skånska landskapet men inne i ateljén lever drömmen om Kalifornien. Där växer bilderna från Los Angeles fram. Kalifornien är ständigt närvarande och ligger konstnären varmt om hjärtat, ända sedan han vistades där som ung i mitten av sextiotalet.

Franzén är född 1942, studerade vid konsthögskolan 1961-66 och bodde därefter några år i USA. Direkt efter konsthögskolan hamnade Franzén tillsammans med sin Ulrika och en nyfödd son, mitt i Kaliforniens hippiekultur. Det Kalifornien vi möter i hans målningar är dock inte flower power och hippiekultur utan strama och asketiska bilder. Om detta motiv har han sagt; “Det är den ödsliga utkanten som fascinerar mig, närheten mellan stad och öken”. I hans mest kända målningar är motiven hämtade från Los Angeles utkanter, ödsliga gator, övergivna bilar och motorcyklar målade med en långsam skärpa och melankolisk känsla. Franzén ägnade hela tre år åt att måla ikonmålningen “Hell’s Angels of California, United States of America”, 1966-69, (Moderna Museet, Stockholm) som förutom att skildra motorcykelgängens kultur även ger oss kunskap om det samhälle som format de avbildade människorna och föremålen. Även den sju meter långa målningen “Cadillac Eldorado”, 1965-66, (Lund Tekniska Högskola) hör till hans mest kända målningar.

Vid första anblicken kan betraktaren missta sig och tro att målningen är en fotografisk avbildning av verkligheten men i och med att det är en målning blir det inte bara en avbildning. Målningen blir en konstnärlig tolkning av verkligheten. Det finns en betydelse som förblir outtalad. Visar de en allegori över USA? Är det en vision av undergång, visar bilderna känsla av ensamhet och utanförskap? De omsorgfullt målade öde bakgårdslandskapen fyller oss med sin egen närvaro. Det är subtilt måleri som gör bilden besjälad.

Franzéns produktion är inte omfattande. Han målar gärna i stort format och arbetar länge med varje målning. Det kan ta flera år innan en målning är klar. Motivet förtätas och reduceras ned till en enda hårdkokt bild av den amerikanska verkligheten.
Det är en kombination av hantverksskicklighet och tålamod som utmärker Franzén som konstnär. John-e Franzéns sätt att jobba är hantverksmässigt och noggrannt. Han går till ateljén på morgonen och jobbar fram till fem med avbrott för lunch.

Målningarna bygger på Franzéns egna foton som är konstverk i sig. Han fascinerades tidigt av unga kaliforniska subkulturer, där man byggde om bilar till custom cars eller hot rods och motorcyklar till choppers. Inte för att det hade så mycket praktisk betydelse utan som konst för konstens egen skull, man bytte ut något så att uttrycket blev starkare med mycket små medel. Han ser de här bilbyggarna som konstnärskollegor. Han har sagt om Los Angeles bilderna att när har arbetar med dem är det som om tiden stannat. “Jag kan vara i den här grejen nästan för evigt i och med att det tar så lång tid att göra grejerna. Själva motivets lugn skapar en sorts lugn också”.

På den här målningen skymtar en bild av Arthur Schopenhauer på en vägg i östra Hollywood. Han är en tysk filosof som John-e Franzén gärna läser. “Man får i sig någonting när man läser honom. Jag tycker han är intressant och jag gillar hans klarsyn, men hänger inte med när han blir för knepig”.
Han lyssnar gärna på musik när han arbetar i ateljén, gärna på gammal country och jazz. Franzén sa en gång att om en målning kan nå den enkelheten som en bra sång av Hank Williams har, då har man kommit långt, då är det riktigt bra!