Julia Beck

I samband med utställningen "De drogo till Paris -Nordiska konstnärinnor på 1880-talet" på Liljevalchs konsthall i Stockholm hösten 1988 skrev Inga Zachau följande i utställningskatalogen: "Våren 1882 började den skandinaviska invasionen av den lilla byn Gréz-sur-Loing som ligger några kilometer från Fontainebleauskogen. [...] Julia Beck var en av de första skandinaver som slog sig ner i byn. Samtidigt gästades den av Karin Bergöö, Emma Löwstädt, Carl Larsson, Richard Bergh och Karl Nordström. Som bekant utvecklades samvaron till ett mångårigt kraftcentrum för nordiska konstnärer och flera stannade under ett par års tid. Sommaren 1883 kom även August Strindberg och Siri von Essen på besök".

I detta ”konstnärliga kraftcentrum” utför Beck ett antal motiv som idag, i mångt och mycket, ses som en länk mellan det franska och skandinaviska måleriet vid slutet av 1800-talet. Zachau, återigen, skriver: "Hon hade levt så länge i Frankrike att hennes konst var fransk in i minsta detalj. Över dem vilar det franska diset som gör färgerna behagligt milda. Julia Beck målade gärna flodlandskap som är inbäddade i dis vilket ger målningarna en vemodsfylld stämning. Här kan möjligen spåras ett nordiskt drag, nämligen dragningen till det vemodsfyllda. Julia Becks målningar är dock inte svårmodigt vemodiga som de nordiska utan rymmer mera en mild, allvarlig stämning av eftertanke. [...] Hon gav också gärna sina målningar en långsmal form som ger tydliga associationer till den japanska konsten. Japonismen var högsta mode vid sekelskiftet och många konstnärer har påverkats av det japanska sättet att se naturen. Det gäller även Julia Beck som gärna lade horisontlinjen högt och lät olika vassväxter skugga förgrunden på sina flodlandskap”.

Katalognumret är ett gott exempel på det ovan anförda. Förgrundens elegant inkomponerade samt japoniserande vass anknyter också till några av Becks övriga i Grez utförda motiv exempelvis ”Gréz par Nemours (Seine et Marne)”, utfört i februari 1885 (sålt på Bukowskis Klassiska vårauktion 2009).

De koloristiskt finstämda näckrosorna knyter även an till motivet ”Nénuphars (Näckrosor)” (sålt på Bukowskis Klassiska höstauktion 2009) ifrån floden Risle i Eure i Normandie vid Val St Martin nära Beaumont-le-Roger där Julia Beck var bosatt 1887-88. I ”Tillbaka till Normandie –Nordiska konstnärer i Normandie 1850-1900” ger Bo Wingren följande inblick i Becks tillvaro i Normandie: ”Regionen Haute Normandie utgörs av två departement, Seine-Maritime och Eure. Det förstnämnda vänder sig som namnet antyder mot havet, det senare är ett inland utan egentlig kust men rikt på naturområden. Här finns vidsträckta, lummiga bokskogar kring vattendrag som Eure, Seine, Epte och Risle, åtråvärda jaktmarker för jägare och friluftsmålare. Bland de senare kan nämnas Corot, Daubigny och impressionisterna. Det är mera sällan man finner nordbor i det inre av Normandie, de sökte sig som vi sett i allmänhet till kustområden. Sommaren 1881 bildades en målarkoloni i Lyons-la-Forêt (Eure) bestående av bl a Karl Nordström, Allan Österlind, Robert Thegerström och William Feron. Den senare arbetade därefter under några perioder ute vid kusten. Thegerström reste vidare till Bretagne och Carolles. En som färdades vida omkring i Normandie var Julia Beck. Vi har tidigare träffat henne hos Ekström i Carolles och Berghs i Flammanville. 1887-1888 bodde hon i Val St Martin nära Beaumont-le-Roger vid floden Risle (Eure). Detta skogs- och flodlandskap har inspirerat henne till en serie målningar med Risle som centralt motiv”.

Katalognumret kan, i sken av ovan anförda, kunna ses som en förbindelselänk mellan Becks måleri i Grez samt det något senare utförda i Normandie, vilket i högre utsträckning kom att präglas av konstnärens upptagande av impressionismens tankegods. Till skillnad från "Nénuphars (Näckrosor)" väljer Beck, emellertid, i det aktuella katalognumret att blicka rakt över floden mot strandkanten på andra sidan. Perspektivet är även närmare och därmed mer intimt. Näckrosorna fungerar även i det aktuella motivet som impressionistiskt anlagda färgaccenter på vattenspegeln och över dem och landskapsutsnittet vilar det franska diset som gör färgerna behagligt milda.