Antoine Pesne, circle of

Fotograferade och registrerade på Svenska porträttarkivet. (SPA:1982:209, 1982:210)
Den franske porträttmålaren Antoine Pesne och Lovisa Ulrika träffades för första gången i Berlin dit Pesne hade blivit kallad av Lovisa Ulrikas farfar kung Fredrik I av Preussen för att verka som hovmålare och sedermera även som ledare för konstakademin. Pesne gjorde sig ett namn i det preussiska kungahuset, och efter att Lovisa Ulrika etablerat sig i Sverige fortsatte hon att anlita honom. Adolf Fredrik ser vi avbildad som fältmarskalk, vilket förmodligen tyder på att han porträtterades innan kröningen 1751. Lovisa Ulrika ser vi avbildad tillsammans med regalierna iklädd klänning av silverbrokad och hermelinmantel. Det är svårt att fastställa med all säkerhet, men troligen är det Lovisas Ulrikas beryktade drottningkrona vi ser återgiven vid hennes vänstra sida. Drottningkronan tillverkades 1751 i Stockholm inför Lovisa Ulrikas och Adolf Fredriks kröning samma år. Den är ritad av Jean Eric Rehn och är ett utmärkt exempel på svensk rokoko. Kronan har en stomme av silver med förgylld insida och var ursprungligen rikligt besatt med inte mindre än 695 diamanter. Till skillnad från Adolf Fredrik som var tämligen ointresserad av att regera och hellre stod vid sin svarv och tillverkade snusdosor var Lovisa Ulrika mycket politiskt aktiv. Hennes mål var att avskaffa parlamentet och införa fullständig monarki. Redan tre månader efter kröningen lät drottningen i hemlighet byta ut de 44 stora briljanterna i drottningkronan mot bergskristaller för att finansiera Hovpartiets revolutionsförsök. Ädelstenarna smugglades ut ur Sverige och pantsattes hos en antikhandlare i Hamburg. Men vad Lovisa Ulrika och hennes sammansvurna inte visste var att antikhandlaren var ett hemligt ombud för den franska regeringen när det gällde att muta svenska statsmän. Antikvitetshandlaren misstänkte att juvelerna kom från det svenska hovet och meddelade omgående den franske ambassadören i Stockholm om vad som inträffat. På detta vis lyckades man stoppa revolutionsförsöket redan innan revolutionen hade hunnit bryta ut men det blev en ytterst pinsam period för den kungliga familjen.
Kronan återställdes till ursprungligt skick men Lovisa Ulrika fick skriva en avbön och självbekännelse där hon tvingades intyga att hon begått ett stort misstag. Kungen fick en liknande varning och hot om avsättning om dylika uppsåt skulle hända en gång till.

Aldrig förr hade en svensk kung varit så nära att bli avsatt men klarat sig. Följden
blev att kungens inflytande och makt minskade markant till lägsta nivå på många hundra år och att hovpartiets främsta män fördes på schavotten eller drevs i landsflykt.