Platsen Blaavand på Jylland som Erik besökte med sin familj sommaren 1934 inspirerade honom till några variationer på temat "Gryning". Erik fann platsen och ljuset mycket speciell; "Jag gillar skarpt denna rena natur, allting är horisontalt och linjerna har vila. Det är inte fransk smältande luft, allt står klart skuret men utan hårdhet och obehagligt stickande valörer", skriver Erik om fredagen den 15 juni 1934.

I ett brev till sin bror Axel i december 1934 berättar Erik om tillblivelsen av målningen "Gryning";

”Jag har målat en av Blaavandsidéerna och känner mig befriad. Målandet har blivit en vandring från den påtagliga verkligheten in i ett drömland där jag kan känna mig helt hemma. Så bör det ju vara, man bör blott måla när man har visioner. Jag jobbar nu med rena tubfärger och har fått den lyskraft jag så länge sökt. Tekniken passar mig och jag tycker att tavlan artar sig till att bli ett äventyr i drömmens värld – så som det skall vara.”
I "Gryning II", målad året därpå, 1935, är färgerna klara och rena, korallfärger och opalfärger skapar kontrast med de kalla blågröna. Skimrande snäckor, vidsträckta sandstränder och svävande kroppsformer skapar en surrealistisk dröm, typisk för Erik Olsons måleri på 1930-talet.