Mats B. 1992
C-print 38,5 x 28,5 cm. Signerad Helene Schmitz a tergo. Ett ex.
Mats B.
Galleri Stenström, Stockholm. "FLUXUS, The development of an Antidote", 29 oktober 1992-17 januari 1993.
Mats B. "FLUXUS, The Development of an antidote", Galleri Stenström, Stockholm, 1992. Avbildad sidan 3.
Den originelle konstnären, konstskribenten och konstsamlaren Mats B (efternamnet slängde han i 20-årsåldern) föddes 1951 i Ludvika. Under sin studietid i Lund intresserade han sig särskilt för konceptkonst och Fluxus . Han hann också med att ge ut en kortlivad konsttidskrift, Grisalda, och en bok som inte liknade något man tidigare sett: Vet snut hut / vett snutt hutt.
Fluxus var på den tiden inte särskilt känt i Sverige. Det var ett löst nätverk av konstnärer och tonsättare från USA, Europa och Japan, många av dem elever till John Cage, som framträdde i början av 60-talet med konserter och aktioner inspirerade av dadaism, Duchamp och japansk zenfilosofi. Ledande ideolog var den litauiskfödde George Maciunas, och bland de konstnärer som ingick i nätverket fanns Nam June Paik, Yoko Ono, George Brecht och fransmannen Ben Vautier. Under de första åren ingick också Joseph Beuys som en central gestalt i gruppen.
Mats B etablerade sig som expert på Fluxus och andra nya konstriktningar. Han redigerade böcker för Sune Nordgrens förlag Kalejdoskop, skrev artiklar i konsttidskrifter och blev själv redaktör för Moderna Museets tidskrift. 1986 var han curator för den nordiska paviljongen på Biennalen i Venedig. När det ordnades Fluxusutställningar och Fluxuskonserter i Sverige fanns Mats B med i bilden. Medan allt detta pågick skapade han med små medel en personlig konstsamling och ett arkiv som på många sätt är unikt i Sverige.
Att han fick ett så stort kontaktnät i konstvärlden beror på hans talang för vänskap, en talang som han odlade genom telefonsamtal, brev och vykort. Ibland överraskade han sina vänner med identitetsbyten och plötsliga försvinnanden. I en bok med titeln Svensk Fluxus har jag liknat honom vid Cheshirekatten i Lewis Carrolls Alice i Underlandet, katten med det stora leendet som ibland bara försvinner. Till sist är bara leendet kvar, svävande i luften.
I maj i år gick Mats B bort, alldeles för tidigt. Men hans leende svävar fortfarande i luften, och det kan anas i de Fluxuskonstverk som nu visas på Bukowskis.
Bengt af Klintberg