Torsten Andersson

Torsten Andersson, en av vårt lands största och mest egensinniga målare gick ur tiden i maj i år. Han var verksam och upptagen av måleriet in i det sista.

Under 60-talets första hälft var han sin tids allra yngsta professorer (34 år) och undervisade på Konsthögskolan i Stockholm. Därefter drog han sig tillbaka till sin mors gård i Skåne och blev kvar där. I de tidiga målningarna Källan I-III och Molnen mellan oss, (MM:s samling) målade han porträtt av abstrakta objekt där naturen stått modell, för att på så sätt återfinna måleriets möjligheter efter modernismen, i en ny tid. Sakta men säkert började han mejsla ut sitt alldeles egna språk och befriade sig från föregångare och den rådande traditionen. Efter många år av tystnad visade han på 80-talet en serie målningar av abstrakta skulpturer med poetiskt ursprung. Efterhand blev motiven konkreta skulpturer och så fylldes hans dukar av mjuka textila former och tecken i början 2000-talet. Språket utvecklades och stadfästes.

Målningen ”Carl Larssons bakgård med blodfärgad skugga” visades år 2006 på en uppmärksammad soloutställning på galleri i Stockholm. Torsten Andersson utgick i utställningen från ett av de första porträtten som Carl Larsson gjorde då han kom till Sundborn: ”Ulf i aftonsol”. I målning efter målning gick Andersson vidare i motivet, bortom pojken Ulf, in i skuggorna och väggen, mot blodet. För att med sitt särskilda språk göra porträtt av erfarenheten från det egna konstnärskapet. Eller från ett annat perspektiv, måla en bild av en skulptur, målad i Falu rödfärg, med ett lockande svart hål, fullt av möjligheter.

Monica Nieckels