Lim-Johan (Johan Erik Olsson)

Inköpt på auktionen efter Lim-Johan för 2 kr.
Johan Erik Olsson, Lim-Johan kallad efter släktens ursprung i Lima i Dalarna, tillbringade hela sitt liv inom ett område med fem mils radie i Voxnadalen i Hälsingland - undantaget de åtta år han var intagen på Uppsala hospital. Namnet Lim-Johan som han i allmänhet kom att kallas var ett arv från farfadern Lim-Olle som ursprungligen kom från Lima i Dalarna men slagit sig ner i Voxnaskogarna som nybyggare i början av 1800-talet. När Johan Erik var strax över tjugo år fyllda insjuknade han i scharlakansfeber som sannolikt gick över i nervfeber eller möjligen hjärnhinneinflammation. Vad det var som utlöste sinnessjukdomen förblir en gåta med klart är att efter detta var Johan Erik sig inte lik.
Exakt när han började måla är okänt men troligen tillkom samtliga bevarade 28 målningar under tiden efter Uppsala-vistelsen, det vill säga efter 1914, och fram till någon gång i slutet på tjugotalet då han istället övergick till att fotografera sina motiv. Lim-Johan målade i stort sett alla sina tavlor på vanligt grått, lite tjockare papper och köpte färgerna i burk hos målarmästare Söderlund i Edsbyn. Färgerna var alltid oblandade, därav de för hans måleri typiskt klart lysande röda, gröna och blåa kompositionerna. Han var en omvittnat stor djurvän, det berättas till exempel att om hästarna hade för stora lass att dra hjälpte han till själv, välväxt och stark som han var. Djur förekommer också ofta i hans kompositioner - såväl tama som vilda, i skogsmiljö och på ladugårdsbacken.
I auktionens målning ”Rävjakt” skildras det dramatiska ögonblicket just innan skottet avlossas mot den flyende räven. Perspektivet är, som alltid hos Lim-Johan, förskjutet. Djuren har huvudrollen i målningen och har därför fått ett oproportionerligt stort format jämfört med träden i skogen. Hur gick det då sedan?
Lim-Johan berättade såhär om målningen: ” Nu, nu nu smäller det! ” Men efter en stund vände han sig om och sade med ett belåtet leende: ”Han, han, han klarar sig!”
Lim-Johans största inspirationskällan var hans egen fantasi - den stora variationen gör det svårt att tro på några konstnärliga förlagor, detta enligt Lim-Johans biograf Hans Lidman som menar att "i sin fantasi och skapelselusta var han sig själv nog." Lim-Johan var i ordet sanna bemärkelse en naiv konstnär- det är hans själs avtryck vi ser på målningarna.