Esaias Thorén, bildkonstnär och grafiker, föddes i Halmstad 1901 och dog 1981. Han var en av medlemmarna i Halmstadgruppen, ett konstnärskollektiv som bildades 1929 och som bestod av Sven Jonson, Waldemar Lorentzon, Stellan Mörner, Axel Olson och Erik Olson. Han är utbildad hos Carl Wilhelmson och har studerat i Paris. Kring 1920-talet målade Thorén postkubistiskt men drar åt purismen, en form av kubism där man ville återupprätta konstens föreställande natur. Och i början av 1930-talet börjar Thorén aktivera sitt surrealistiska bildspråk, något han aldrig övergav, men modifierade. Efter en något tillrättalagd period under 1940- och 1950-talen började hans måleri bli mer utsvävande och eklektiskt. Den politiskt medvetne Esaias Thorén blir under 50-talet medlem i Söndrumskolonin, en något löst sammansatt konstnärssammanslutning i det lilla stenhuggar- och fiskesamhället Söndrum vid Halmstads kustband. Tillsammans med Sven X:et Erixson, Felix Hatz, Vilhelm Bjerke Petersen, och poeter som Elsa Grave och akademiledamoten Erik Lindegren, utvecklar han här sitt konstnärskap ytterligare och hans vilda drömbilder förbyts återigen mot mer stillsamma referenser.