Olle Bærtling

Olle Bærtling studerade likt Bengt Lindström i Paris för André Lhote och Fernand Léger. Han möter influenser från Mondrian, Kandinsky, Kasimir Malewitsch, suprematism, syntetism, konkretism, neoplastisism och det realistiska manifestet.

Hans första utställning ägde rum i Stockholm 1949. Han arbetade främst i en geometrisk, nonfigurativ stil och förhöll sig till sin konst som vetenskapsmannen till sin forskning.

Olle Bærtling kom i kontakt med organisationen Les Realités Nouvelles 1950 och Galleri Denise René i Paris, samtidigt som den store konkretisten August Herbin blev hans stöd och fadder. Hans första utställning i Paris blev ett faktum 1953 och han nådde snabbt berömmelse över hela världen.

Han fann 1952 sin ”öppna form”, den öppna triangeln med spetsig vinkel som uttrycker hastighet. När han 1956 placerade vinkelspetsen utanför duken blev bilden ett utsnitt av ett händelseförlopp som äger rum utanför vårt synfält. Farten är högre, det understryks av färgen som ger intryck av större hastighet närmare triangelspetsen. De svarta konturerna är bärande i Baertlings konst. De ser raka ut men böjer sig i själva verket inåt mot de stora fälten, vilkas utåtgående tryck annars skulle få dem att bågna. Även färgerna är väsentliga, det är viktigt att de inte återfinns i naturen och inte heller kan ge association till någon form eller föremål.

Så småningom använde Baertling bara sekundärfärger: violett, orange, grönt och Baertlingvitt (en svagt gröntonad färg). Tydligast framträder hans öppna form i de skulpturer som han gjorde från och med 1958. Med konsekvens fördjupade sig Baertling i färgernas och formernas inbördes förhållande och förblev under hela sitt liv opåverkad av de yttre konsthändelserna. Många konstnärer, som Marc Guyard och Ann Edholm, har inspirerats av Bærtlings skapande.

I samarbete med Bartlingstiftelsen togs tre mattor fram 1997, varav endast två sattes i produktion, i en begränsad upplaga. Auktionens två mattor är i nyskick, aldrig tidigare använda.

Olle Bærtling har även arbetat med linjetunna stålrörsskulpturer och utförde 1959 monumentalmålningar med speglar i entréhallen till första höghuset i Hötorgscity. Han gjorde 1961 ett förslag till en stor skulptur för Sergels Torg, kallad Asamk. Denna skulle ha gjorts omkring 85 meter hög och i ett av metallrören skulle det finnas en hiss upp till en plattform som skulle ge fin utsikt. En mindre version finns på Skissernas museum i Lund

Representerad: Tate Modern i London, Louisiana Museum of Modern Art utanför Köpenhamn, University of Cambrigde, Nationalmuseum i Stockholm, Moderna Museet i Stockholm, Ateneum i Helsingfors, Konsten Aalborg i Danmark, Malmö Museum, Göteborgs Konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Hallands konstmuseum, Örebro länsmuseum. Västerås museum, H.M.K., Lunds Universitetsbibliotek, Uppsala Universitetsbibliotek, samt Skissernas museum i Lund.