Maria Wiik

”Fröken Wiik ställer dessutom ut en tavla målad med vaxfärger, som hon namngett ”Innocentia”. ”Oskuld” är en naken byst av en ung flicka, som tittar på de vissnade bladen i sin hand. Det söta temat är vackert och smakfullt framfört.” (pseudonymen TH i Päivälehti den 17.11.1901)

Maria Wiiks målning Innocentia från 1900 visades första gången på Finska Konstnärers årsutställning hösten 1901. Verket köptes till Finska Konstföreningens lotteri, och efter lottdragningen har den hela tiden varit i privat ägo. Den har visats upp bara en gång, på Maria Wiiks minnesutställning 1929. I målningen tittar en ung flicka som inte ännu blivit kvinna ner på sin hand där hon har en vissen kvist från en lönn. I verket speglas ungdomens blomstring mot höstens vissnande. Liknande symbolik visavi årstiderna använde Maria Wiik också i andra verk i slutet av 1890-talet och sekelskiftet. Efter att hennes syster Hilda, som hon var väldigt nära med, dog i tuberkulos hösten 1896 fick hennes målningar under några år en mörkare ton, och sorgen kom fram i vissa allegoriska teckningar och målningar. Innocentia är dock redan lätt och positiv, och stämningen är närmast fundersam och grubblande.

En gång konstaterade Maria Wiik för sin bästa konstnärsväninna Helene Schjerfbeck att symbolismen påverkade hennes konst på ett befriande sätt. Konstaterandet är intressant eftersom man allmänt betraktar 1880-talets så kallade ”pariserrealism” som Wiiks starkaste era. En era varifrån hon nu kände sig befriad. Helena Westermarck, som skrev den första biografin om Maria Wiik (Tre konstnärinnor, 1937), antog att hennes intresse för symboliken skulle ha börjat som från ett åsknedslag i samband med målningen Saga från 1903 (Åbo konstmuseum), som föreställer en gammal kvinna. Men i själva verket upptog stilinriktningen Wiik redan i ett tidigare skede, när hon blev inspirerad av den gamla italienska konsten.

Symbolismens intrång i den europeiska målarkonsten lockade många finländare till Italien och ungrenässansens mästerverk i medlet av 1890-talet. En av dem var Maria Wiiks närmaste konstnärsväninna Helene Schjerfbeck som våren 1895 skrev åt henne: ”- -som tur vet du inte vad du missar när du sitter där hemma och inte i Florens”. Året därpå reste Wiik till Florens och ritade bilder på Fra Angelicos och Botticellis målningar i sitt skisshäfte. Efter resan kom hennes första verk som räknas höra till symbolismen. Samma år som Innocentia målades inspirerades Maria Wiik också av den schweiziska symbolisten Arnold Böcklins produktion, som hon bekantade sig med i Basel. Kanske Innocentias gåtfulla och lätt fundersamma uttryck delvis härstammar från just den här resan.