"Flicka med baddjur"
Signed LC and numbered 2/5. Foundry mark H. Bergman. Executed in 1993-94. Patinated bronze. Height 29 cm.
Galleri Lars Bohman, Stockholm.
Lars Wetterling Collection.
Galleri Lars Bohman (ed.), "Lena Cronqvist - Skulpturer", 1995, reproduced fullpage on p. 47.
Lena Cronqvist är alltsedan 1970-talet en av vår tids mest uppmärksammade konstnärer. Med en egenartad konstnärlig säkerhet, stor närhet och sinnlig påtaglighet har hon skildrat sina upplevelser av sin egen barndom, moderskapet och familjen. Barndomen har särskilt varit ett starkt tema som Lena Cronqvist har vridit och vänt på i sina arbeten inom både måleri och skulptur.
På 1990-talet började Lena Cronqvist att på allvar utforska skulpturen som uttrycksform och under det senaste decenniet har hon alltmer framstått som en av samtidens mest intressanta skulptörer. De tidiga skulpturerna, skapade bland annat under vistelser i New York med maken och författaren Göran Tunström, var små till formatet. I inledningsordet till Lena Cronqvists utställningskatalog i Lokstallet i Strömstad år 2000 beskrev Göran Tunström de första ”Flickorna” så här;
”Jag minns dem i motljus, i vår första trånga bostad i New York, de små vaxklumparna. Hur de – som om hon såg med fingrarna – förvandlades till varelser med utseende, karaktär, små fulvackra figurer i begynnelsen av livet, med hela registret av möjliga handlingar i sina gener. Och de log. De ler, de räcker ut tungan, de sätter lillgammalt händerna i höfterna och beter sig överhuvudtaget inte salongsfähigt. De fnissar åt sig själva och oss. Och säkert äger de Namn, fast de för tillfället gömt undan dem, eftersom Namn skulle låsa dem ute från det utopiska land där varje handling – också de grymmaste – är tillåtna, varje grimas en utmaning, både mot världen och det JAG som de (vi) skall dresseras att bära, alldeles snart, när den abrupt tagit slut, Flickans tid. Barnets”.
Under de senaste åren har utvecklingen gått vidare mot allt större bronsskulpturer, fortfarande med samma motivkrets, unga flickor. Men flickorna är annorlunda. De första flickorna var verkligen små, gåtfulla och utstrålade starka uttryck. De tunna flickorna som befolkar Cronqvists universum från1993-94 är trotsiga och självständiga, vanartiga och ibland elaka.
Lena Cronqvist skulpturer återfinns i många offentliga samlingar; ”Hand i hand” är placerad i Rackstadmuseets park i Arvika, ”Flicka i balja” i Trefaldighetsallén i Norre Katts park i Halmstad och ”Flicka som räcker ut tungan utanför Stockholms stads konstkansli. I Karlstad, Lena Cronqvist födelsestad, står ”Två flickor” placerade framför Värmlands museum. ”Flicka i balja” köptes in 2010 av Sven-Harry Karlssons konstmuseum och finns nu till beskådan vid Vasaparken i Stockholm. En sammanhållen grupp om sex skulpturer av Lena Cronqvist, utförda 1998 har tillfälligt fått sin hemvist vid Slussen. Fem av dem står tillsammans på en mobil plattform på Ryssgården vid Stadsmuseet ”Flicka med hopprep” fått en egen placering i informations-lokalen på Stadsgården 8.
Lena Cronqvist is born and raised in Karlstad. Her interest for the arts came early in her life, and she spent the first year of her studies in England, near Bristol’s Art School. Upon her arrival back in Sweden, Cronqvist began a short-lived education at Konstfack, leaving to study painting at the Royal Academy of Fine Arts. When examining Lena Cronqvist's painting, it delves into "painting" in its more traditional sense. She is indeed a painter in the grand modern tradition, frequently turning to Edvard Munch and Francis Bacon’s art as inspirational sources. Yet she also had numerous art historical references and a deep love for the craft. Cronqvist excelled as a colourist, finding harmony in the most unusual colour combinations – few have managed to paint warmth and cold successfully at the same time. Her subject matter is often perceived as challenging and overly private by many. She often models herself for her art, posing in mundane situations imbued with a sharp psychological character. Her “Modonna-pictures” from the 1970s are a good example of this. She turns our gaze away from the conventional, notably in her portrayal and depiction of girls, which is fascinating. Cronqvist depicts these girls as ugly, simple, and altogether uncomfortable – a great contrast to how woman were normally portrayed in art. In more recent years, Lena Cronqvist has studied the effect of aging, using herself as a study. Moreover, Cronqvist is a very successful sculptor, and several of her works in bronze have been sold great sums in the auction world. She is also gifted in graphic productions, of which “Strindbergsmappen” is the most well-known. Among her most renowned works is "The Betrothal," a paraphrase of Jan van Eyck's symbol-laden painting "The Arnolfini Portrait." In Cronqvist's reinterpretation, artist and husband Göran Tunström are the main characters, with equally weighty symbolism but carrying entirely different meanings. Where van Eyck's painting features a loyal dog, Cronqvist replaces it with a cat—a symbol of independence.
Read more