"Likfärden"
Signed with monogram and dated -62 on verso. Canvas 73 x 91 cm.
Gummesons Konstgalleri, Stockholm, exhibition 265, cat. no 10, 1962.
Göteborgs Konstmuseum, "Kopior - förfalskningar", 22 October 1988 - 26 February 1989.
Stig Johansson, "Staffan Hallström", SAK, 1980, mentioned p. 118.
Stig Johansson skriver i boken om Staffan Hallström om målningen:
”När han (Hallström) gör sin parafras efter Gustaf Cederströms ’Karl XII:s likfärd’ är det delvis samma sak (främst fråga om en studie i rörelse). Själva bilden som sådan måste ha intresserat honom, dess uppbyggnad. Mot innehållet bevarade han sedan ungdomen en skepsis, framförallt reagerade han mot publikens okritiska anammande av det chauvinistiska i detta verk. I ett brev av 1946 skrev han: ’Det tragiska är bara det att för den stora publiken betyder inte dessa figurkompositioners verkliga värde just någonting. Flertalet är mer roade av Karl XII:s likfärd som Cederström målat än av Rembrandts och Rubens stora dukar i samma museum.’ (Nationalmuseum)
När Hallström gör sin gråtunga, summariska målning av denna trashanksarmé, så blir den i och för sig en total avglorifiering av Cederströms grandiosa liktåg, och också en gravläggning av en hel epok, men ändå en uppskattning av en målning där rörelse och monumentalitet förenats på ett närmast kongenialt sätt. Hallström hade nära nog abstraherat hela liktåget, gjort en koncentration av bildens huvudsakliga beståndsdelar och därigenom fått fram en ytterst suggestiv och levande rytm. Det inte minst fascinerande med Hallströms grå armé, där ingen luggsliten pompa tillåts skina igenom, är att där finns ett stämningsläge som originalet saknar - ödslighetens, medkänslans dimension!”
Stephan Hallström supported his painting style with a strong expressive foundation. His paintings arose partly through its materials, but also through his inner psyche. The motifs took shape slowly and rather painstakingly. He revised, sketched anew, and painted over until he finally found a composition and color scheme that had the balance and expression he was seeking. Hallström drew inspiration from Delacroix, Rubens, Goya, and Hill's disease drawings. There is also a trace of Giacometti's drawing of figures and the depiction of intense emotional states.
In Hallströms art the sketching process is very important and his paintings radiate as much line work as painterly poetry. For the artist, revisions were crucial to the final result, and the fact that the creative process is allowed to remain in the finished work makes his paintings still feel very present.
The first version of "Ingens hundar" came in 1953. The artist personifies the dogs which have grouped themselves to protect each other from the greater world. Tall and alert, the dogs raise their gaze to their surroundings and they sniff as much danger as fresh morning air. In this tension of opposites, we find the synthesis of Hallström's painting.
Stig Johansson writes in his book about Staffan Hallström "The ideas and emotional states that drove the creation of "Ingens hundar" made these paintings some of the most original in Swedish art. His motifs and visual concepts remain so unique that they can hardly be compared to anything else."
Read more