Gysbrechts Leytens, attributed to

GUSTAF ADOLF SPARRE (1746-1794)
Wanåssamlingens skapare (katalognummer 509-512)
Gustaf Adolf Sparre föddes i Göteborg 1746. Hans
föräldrar var direktören i svenska ostindiska kompaniet greve Rutger Axel Sparre och Sara Christina Sahlgren. På mödernet var han därmed arvtagare till en av landets rikaste handelsfamiljer. Då föräldrarna dog då Sparre ännu var ung kom hans uppfostran att påverkas av hans driftiga mormor kommerserådinnan Birgitta Sahlgren.
Hon var kultiverad och underblåste Gustaf Adolf Sparres intresse för konst och uppmuntrade samt finansierade hans resor i Europa. Efter studier vid universiteten i Lund och Uppsala kom Sparre att befinna sig på resande fot mellan 1768 till 1771. Under hans ”Grand Tour” formades hans konstsmak och hans samlande påbörjades. Resan gick först till London och därefter till Belgien, Holland och slutligen Frankrike. Bevarad brevväxling mellan mormor Birgitta och Gustaf Adolf ger ögonblicksbilder från resorna och visar på de starka band som fanns mellan dem. Ofta får Sparre råd som i ett brev daterat 3 augusti 1768 då han var i London. Birgitta tackar för två brev och hon hoppas att den käre dottersonen skulle finna ”sitt nöje i England”. Vidare att det skulle vara nyttigt ”att någon tid där förbliva och lära språket…ehuru orten är dyr för främmande att leva på, så hoppas jag dock min K. dotterson hushållar och har den regeln fast, att penningar äro lätt utgivne, men ej så lätt återvunne”. Tråkigt nog finns inga uppgifter om själva konstförvärven bevarade. Breven tillsammans med
Sparres reseanteckningar ger en inblick i hur Sparre
formade sin konstsmak och byggde upp sin samling. Genom att studera konst i kloster och kyrkor, i kungliga samlingar och hos privata samlare, vilka ofta visades av ägarna själva, lärde han sig om olika skolor och mästare. Han smak och kunskaper mognade genom umgänge och diskussioner med kännare som William Chambers, Gustaf Filip Creutz, Jacob Jonas Björnståhl jämte intendenter
och andra konstsamlare. Sparre uppsökte konsthandlare och bevistade auktioner så som den berömda efter
La Live de Jully i Paris 1770. Konstinköpen skeppades
kontinuerligt hem till Göteborg och med jämna mellanrum sände mormodern stora summor pengar dock inte utan milda protester. Den konst som kom att fånga hans intresse var främst de holländska- och flamländska skolorna, vilka kom att dominera samlingen. Han uttalar sig positivt om Rembrandt och Nattvakten och Sparre kom att köpa inte mindre än tre målningar av mästaren. Från 1769 blev Paris Sparres högkvarter. Fransk konst och kultur liksom franska språket var det som gällde för kultiverade svenskar vid denna tid. Sparre fortsätter i Paris sina inköp men håller fast vid sin smak för det holländska och flamländska även om några franska mästare så som Chardin köps in.
Genom vänskapen med ambassadör Creutz kom Sparre att ingå i kretsen av svenska konstnärer kring denne och 1769 målar Roslin sitt berömda porträtt av honom.
1771 dör Birgitta Sahlgren och Sparre, med sin kusin Jacob Sahlgren, är ensamma arvtagare till det omfattande boet, bland annat det Sahlgrenska huset på Norra Hamngatan i Göteborg. Där nyinredde Sparre en våning i nyklassisk, gustaviansk, stil möjligen efter ritningar av Jean Erik Rehn. Till inredningarna, som håller den högsta kvalitén i Sverige, utanför de kungliga slotten, användes hantverkare i Stockholm, bla J G Fast som arbetat med de Gustaf III:s inredningar. Konstkabinettet som Gustaf Adolf Sparre samlat kom han främst hänga i det blå förmaket. I samband med nyinredningen fick flertalet tavlor nya ramar i gustaviansk stil. Ingemar Hasselgren utskiljer två ramtyper, sparreram typ 1 (som på kat nr 509) med fasces och en skuren lagerstav, samt sparreram typ 2 (som på kat nr 510-512) med olika bladstavar och en lagerkransad namnskylt upptill.
Vad gäller ramtyp 1 kan den på goda grunder tillskrivas Jean Baptiste Masreliez som bland annat också arbetade tillsammans med Fast på Stockholms slott.

Själva hängningen av samlingen följde strängt
symmetriska principer efter storlek, mästare och motiv
samt understruket av de olika ramtyperna.
Sedan han 1775 köpt Kulla Gunnarstorp i Skåne och varefter samlingen växte, bl a genom en ny resa till Paris 1779-80, kom delar att hängas även där. Vid Sparres bortgång 1794 upptar bouppteckningen 58 tavlor i Göteborg, däribland auktionens fyra, samt 50 stycken på skåneslottet. Sparre ärvdes av sin dotter, Christina, som 1799 gifte sig med greve Jacob De la Gardie och tavlorna i Göteborg kom med tiden att alla föras över till Kulla Gunnarstorp. Christina dog redan 1811 och enda barnet, sonen Gustaf Adolf 1837. Samma år säljer då Jacob De la Gardie slottet med Sparreska konstsamlingen till greve Carl de Geer. Denne gjorde konstsamlingen 1855 till fideikommiss för sin dotterdotter som var gift med greve Axel Wachtmeister på Wanås i Skåne varvid tavlorna fördes dit. Av de ursprungliga 108 tavlorna fanns då 78 kvar, vilka kom att utgöra den så kallade Wanåssamlingen fram till fideikommissets upplösande 1978.
1 Ingmar Hasselgrens avhandling ”Konstsamlaren Gustaf Adolf Sparre 1746-1794”, Göteborg 1974, ligger till grund för följande
redogörelse där inget bannat nämns.deras upphovsmän, C-uppsats framlagd vid Stockholms Universitet 1986, sid 35-37.
2 Barkman Carl, NÅGRA EMBLEMATISKA RAMAR – En studie kring det senare 1700-talets tavelramar
och deras upphovsmän, C-uppsats framlagd vid Stockholms Universitet 1986, sid 35-37.