Anders Zorn

Motivet utfört som etsning, "Sängpallen", år 1914.

Fil. dr Emil Hultmark var under sin levnad en av Sveriges främste kännare samt samlare av konst och antikviteter. Herr och fru Hultmarks hem, såväl våningen i Stockholm som godset Sjögestabro i Östergötland, var smakfullt inredda från golv till tak. I ”Svenska hem i ord och bilder”, 1936 beskriver artikelförfattaren, Maj Sterner, Hultmarks hem: ”Ett privathem med konstsamlingar, vilkas värde knappast torde överträffas i vårt land och vilka omspänna de flesta grenar av den bildande konsten, litteraturen och konsthantverket, äro doktor och fru Hultmark ägare till. […] Med stöd av sin konsthistoriska bildning har han förvärvat ett urval av de bästa och mest representativa skatter från skilda konstområden”. En av många ”skatter” i Hultmarks konstsamling var Anders Zorns oljemålning Röd strumpa, vilken beskrevs av Sterner som ”detta remarkabla konstverk”. ”Bland verken av bildande konst”, fortsätter Sterner beskrivningen av de vackra salongerna, ”intar självfallet Zorns ’Röd strumpa’, målad 1914, främsta rummet”.

Den stämningsfulla interiören Röd strumpa utfördes i Gopsmorstugan, den kombinerade vildmarksateljé och fiskestuga Anders Zorn låtit uppföra invid Dalälven ”mitt emot Gobsberget och Gopelåns mynning där berget speglade hela sitt majestät i vattnet”. Zorn införskaffade en komplett bibehållen stuga från 1766, ”en av de enda som fanns kvar med ryggåstak i Mora”, köpte tomtmarken ifråga och lät sedan uppföra stugan med hjälp av sina morbröder Lars och Per. Platsen kunde inte ha varit bättre vald enligt Zorn: ”skyhöga furor och granar och vid dess fot en härlig källbäck, så på andra sidan stugan den rinnande Dalälven och bortom denna det ståtliga Gopsberget. Det var idealiskt och jag började redan följande sommar på att stanna där så snart stugan blivit färdig”. Zorn återkommer ofta till ”Gopsmorsstugan, denna så fridfulla och för min helsa så vigtiga vrå bland höga granar och med Dalelfven porlande utanför på väg till havet”. Ofta tog han även emot besök, akademiledamoten Karlfeldt övernattade i stugan och Bruno Liljefors reste dit för att få sitt porträtt målat i den vintervita granskogen.
I Gopsmor var livsföringen primitiv och den enkla kosten bestod i huvudsak av sill, potatis och välling. Även om vissa av Zorns gäster i Gopsmor upplevde omständigheterna som lite väl spartanska står det ej att ta miste på hur vistelserna i Gopsmor inverkade gynnsamt på Zorns kreativitet och inspiration. Zorn arbetade alltid flitigt i Gopsmor, särskilt vintertid då dygnets få ljusa timmar aldrig tycktes räcka till. Det var som om en extra iver och arbetsglädje kom över honom så snart han lyckats ta sig ut till den ensligt belägna ateljén. Flera av konstnärens mest välkända målningar tillkom där, bland annat Dans i Gopsmorstugan (1914) som är ett av de mest folkkära motiven.

Zorn intresserade sig särskilt för de speciella ljusförhållandena som rådde i timmerstugan. Den sparsamt upplysta stugan ställde höga krav på konstnärens förmåga att utnyttja de befintliga förutsättningarna, ofta tillkom motiven enbart i skenet från den öppna härden.

I målningen Röd strumpa har Zorn skickligt återgivit eldskenets reflexer längs kullans vänstra sida – den rosiga kinden, armens frodiga hull och de klart lysande röda strumporna – samt i sängomhängets veck där det brandgula effektfullt lyser upp målningens fond. I ljusskenets utkanter belyses även den i sovalkoven sittande flickan. Hembygdens allmogekultur återfinns i form av de hembygdsdräkter som avbildas i motivet. Den till Moradräkten hörande tröjan av grönt kläde med gula infällda lister och röda ärmuppslag ligger på bänken intill. De vackert klarröda strumporna och den röda hårvalken, som visar att kullan ännu är ogift, lyser upp den annars dunkla allmogeinteriören. Zorn ger prov på sitt handlag som kolorist när det gäller att spela ut dräkternas vackra samt intensiva färger som accenter i kompositionen. Hans Henrik Brummer talar i en av sina böcker om ”trohjärtade hyllningar till Moradräktens brokighet”.

Röd strumpa har sedan dess tillkomst återkommande tillerkänts status som ett framstående verk av ”nationalmålaren” Zorn. Målningen hängdes, exempelvis, på framträdande plats, centralt på väggen när Liljevalchs i Stockholm arrangerade sin invigningsutställning, våren 1916. När målningen i ett senare skede förvärvades av Emil Hultmark placerades det ”remarkabla” konstverket åter på sådant sätt att det kom att ”inta främsta rummet”.