Erik Olson

I februari månad år 1924 kunde Erik Olson och kusinen Waldemar Lorentzon äntligen resa till Paris för första gången. Eriks bror Axel hade ett par år tidigare rest till Berlin och tagit starka intryck av den konstnärliga frigörelse som där inspirerade, men kanske särskilt mötena med GAN som kom att bli något av en fadersfigur för dem. I GAN fann de en förebild och han lockade dem till den franska metropolen som var alla möjligheters stad. Väl framme knackade de på dörren hos GAN som bodde i Montparnasse på 86 rue Nôtre-Dame-des-Champs. De blev väl emottagna och snart ordnade GAN så att Erik och Waldemar fick möjlighet att överta skulptören Källströms två rum i huset och i samma stund befann de sig mitt i den moderna konstens epicentrum. I samma byggnad hade även paret Grünewald sin ateljé, kompositören och konstnären Gösta Nystroem sin bostad men framförallt var det också här som mästarnas mästare Fernand Léger arbetade. I gatuplanet hade han nyss öppnat sin målarskola Académie Moderne där Erik och Walle välkomnades och därmed kom att tillhöra Légers allra första elevkrets.

På akademien bedrev Léger en undervisning som på en gång var klassisk men samtidigt revolutionerande. Léger inspirerades av det moderna livets pulserande rytm, av maskinen som människans befriare och lärde sina elever att vidga sitt seende till att se det sköna överallt. Olika plastiska former som en stol, en kastrull eller en maskindel kontrasteras med en mjukare mänsklig gestalt, tomrummen däremellan, intervallen, blir precis lika viktiga liksom känslan av samverkan mellan djup och yta, de olika elementen målade i rena och klara tubfärger sammanfogas till ett samspel som lever och sjuder av liv, likt en målerisk maskins rytmiskt bultande motor. Erik och Waldemar var flitiga elever och snart kom de båda att tillsammans med danskan Franciska Clausen bli Légers favoritelever, han lät dem snart förbereda och förstora upp hans egna alster vilka mästaren sedan själv signerade.

”Månsken” är signerad och daterad år 1926 vilket troligen är en senare datering då målningen i litteraturen är upptagen under år 1924, utförd i Mayet-d’École.
”Månsken” är både lekfull och elegant. Man kan tydligt se influenserna från läraren Léger och dennes egenartade tubism, en version av kubismen där han betonade cylindriska former. Den fantasieggande kompositionen och det ambivalenta rörelseladdade rummet har inslag av så kallade "omöjliga figurer". Scenen är begränsad arkitektoniskt genom de geometriska husfasaderna som ramar in motivet med de tre figurerna i förgrunden och mannen i trappan. Ovanför dem lyser månen på dem som en strålkastare på en teater med stjärnorna som spotlights på natthimlen.

”Månsken” förvärvades direkt från konstnären av postmästare Yngve Dillberg (1885-1972) som var nära vän till flera av medlemmarna i Halmstadgruppen, särskilt Erik och Axel Olson samt Waldemar Lorentzon, därefter har ”Månsken” ärvts inom familjen.