Anders Zorn

Anders Zorn kom efter sekelskiftet 1900 att framstå som en ivrig förfäktare av hembygdens kultur där målet var att göra dalsk lokalkultur till en nationell angelägenhet. Zorns vurm för hembygden kunde ta sig direkta uttryck i form av fastighetsförvärv samt ut- och tillbyggnader av det befintliga fastighetsbeståndet. Ateljén i Mora, ursprungligen ett uråldrigt eldhus från Fåsås, kom snart att kompletteras med en annan timmerbyggnad, det s.k. Risaloftet, vilket i anslutning till ateljén uppfördes invid Zorngårdens huvudingång.

”Eldsken” målades hösten 1905 och är en intrikat komposition där Anders Zorn låter ljuset från brasan lysa upp interiörscenen. Målningen utfördes i Gopsmorstugan, den kombinerade vildmarksateljé och fiskestuga Anders Zorn låtit uppföra invid Dalälven ”mitt emot Gopsberget och Gopelåns mynning där berget speglade hela sitt majestät i vattnet”. Zorn införskaffade en komplett bibehållen stuga från 1766, ”en av de enda som fanns kvar med ryggåstak i Mora”, köpte tomtmarken ifråga och lät sedan uppföra stugan med hjälp av sina morbröder Lars och Per. Platsen kunde inte ha varit bättre vald enligt Zorn: ”skyhöga furor och granar och vid dess fot en härlig källbäck, så på andra sidan stugan den rinnande Dalälven och bortom denna det ståtliga Gopsberget. Det var idealiskt och jag började redan följande sommar på att stanna där så snart stugan blivit färdig”. Zorn återkommer ofta till ”Gopsmorsstugan, denna så fridfulla och för min helsa så vigtiga vrå bland höga granar och med Dalelfven porlande utanför på väg till havet”. Ofta tog han även emot besök, akademiledamoten Karlfeldt övernattade i stugan och Bruno Liljefors reste dit för att få sitt porträtt målat i den vintervita granskogen.

I Gopsmor var livsföringen primitiv och den enkla kosten bestod i huvudsak av sill, potatis och välling. Även om vissa av Zorns gäster i Gopsmor upplevde omständigheterna som lite väl spartanska står det ej att ta miste på hur vistelserna i Gopsmor inverkade gynnsamt på Zorns kreativitet och inspiration. Zorn arbetade alltid flitigt i Gopsmor, särskilt vintertid då dygnets få ljusa timmar aldrig tycktes räcka till. Det var som om en extra iver och arbetsglädje kom över honom så snart han lyckats ta sig ut till den ensligt belägna ateljén. Flera av konstnärens mest välkända målningar tillkom där, bland annat Dans i Gopsmorstugan (1914) som är ett av de mest folkkära motiven.

Zorn intresserade sig särskilt för de speciella ljusförhållandena som rådde i timmerstugan. Den sparsamt upplysta stugan ställde höga krav på konstnärens förmåga att utnyttja de befintliga förutsättningarna, ofta tillkom motiven enbart i skenet från den öppna härden.

I "Eldsken" har Zorn skickligt återgivit eldskenets reflexer som skapas på stugans väggar och kullornas kroppar. Hembygdens allmogekultur återfinns i form av de två dräkterna som syns, den ena som kullan i bakgrunden bär och den andra som någon av de nakna kullorna tagit av sig och lagt på golvet. Zorn ger prov på sitt handlag som kolorist när det gäller att spela ut dräkternas vackra samt intensiva färger som accenter i kompositionen. Hans Henrik Brummer talar i en av sina böcker om ”trohjärtade hyllningar till Moradräktens brokighet”.

Just Moradräkterna var en del i Zorns ambition att bevara den dalska kulturen och skydda den mot industrialismens alltför starka förändringar. I hans måleri från Mora med omnejd finns ofta en omsorg om traditionerna bland annat genom att föra fram dräkternas kulturella egenart och därmed ge dalfolket en hyllning för att de höll fast vid sin unika historia. För Zorn representerades särskilt hembygden av hans moder, Grudd Anna Andersdotter. 1874 hade modern gift sig med Skeri Anders Andersson med vilken hon fick fyra döttrar. Familjens tillvaro var ofta svår och förmörkades av trångboddhet och fattigdom. När Anders Zorns karriär tog fart i England på 1880-talet sökte han lindra sin mors situation genom att sända hem ekonomiska bidrag. Efter att Zorn 1886 förvärvat en del av Skerigårdens mark invid Mora kyrka började han också att använda medlemmar ur familjerna Grudd och Skeri som modeller till sina målningar, till exempel i ”Vårt dagliga bröd” (Nationalmuseum). Modellerna fick klä sig gammalmodigt eftersom han ville återskapa dräktskicket från sin barndom. Zorn engagerade sig under hela sitt liv för nationaldräktens bevarande och i hans skildringar av hembygdens kullor och hantverkare syns särskilt hans önskan att återge de dalska klädedräkterna på ett realistiskt sätt åt eftervärlden.

Bild 1. Anders Zorn i moradräkt vid Risaloftet, Zorngården 1905. Foto: H. Wikander, Mora.
Bild 2. Utställningsbild The Art Institute of Chicago, 1933.
Bild 3. Gopsmorsstugan med bäcken och Gopsberget. Fotograf: Anders Flodin, våren 1957. Zorngården.