Modern Art & Design presenterar Gösta Adrian-Nilsson

Gösta Adrian-Nilsson, "Farväl till Maimuna (Sjömansvisa)"

Gösta Adrian-Nilsson (GAN) har som få andra svenska konstnärer stakat ut sin egen väg och utmanat sin tids normer. Detta gjorde han bland annat genom att välja att använda maskulina sjömän som subjekt för sina målningar vilket medförde att hans konst ansågs vara en slags "protestkonst" och som ett uttryck för hans egen homosexualitet. Det bör noteras att detta skedde i början av 1900-talet, en tid då homosexualitet fortfarande var tabu och olagligt i Sverige. Att använda sjömän som subjekt var också ett sätt för GAN att illustrera sin egen längtan efter att uppleva andra delar av världen som var främmande för honom i kraft av både sin miljö och sin kultur. GAN kunde aldrig resa så ofta eller så långt som han ville, men genom sitt skapade tog han med betraktaren på resor till avlägsna platser som exempelvis Samoa i Polynesien.

Under åren 1920-1925 bodde GAN i Paris med avbrott under somrarna 1922 och 1923 för vistelser i Lund och Halmstad. I oktober 1921 fick han av musikern Matti Rubinstein överta en liten 2-rummare med adressen 86, rue Nôtre-Dame-des-Champs i Montparnasse. I samma hus hade Fernand Léger sin ateljé och senare i gatuplanet sin berömda skola, Académie Moderne. GAN, som redan kring 1919/20 var på väg bort från sin ”kalejdoskopiska” kubism mot en syntetiskt-kubistisk stil, tog redan under sin första sommar i Paris, 1920, kontakt med Léger, som vänligt tog emot honom i sin ateljé och ett kollegialt tankeutbyte utvecklades.

Även om GAN tog vissa intryck av Léger, så är den syntetiskt-kubistiska stil som han utvecklade i Paris helt olik Légers strama ”maskinkubism”. GAN är mera detaljerad, varierad och dynamisk i sin kubism. Under det tidiga 1920-talet återintroducerade han mänskliga figurer, som idrottare, soldater och sjömän i sina konstverk. GAN skulle återvända till mer abstrakta uttryck mot slutet av 20-talet, då han också ägnade sig åt surrealistiska experiment. En av hans främsta styrkor var hans förmåga att hämta inspiration från en mängd uttryck utan att någonsin ta till imitation.