I början av 1924 anlände Erik Olson och kusinen Waldemar Lorentzon till Paris. De kom att tillhöra den allra första elevkretsen vid det som var kontinentens modernaste konstskola; Fernand Légers Académie Moderne i Montparnasse. I Paris umgås Erik med nära vännen konstnären Otto Carlsund. Tillsammans besöker de Amédée Ozenfants supermoderna ateljé ritad av arkitekten Le Corbusier.
Besöket gör ett djupt intryck på Erik som skriver hem till Egon Östlund, ”En ateljé som i puristisk renhet och klarhet, vad arkitekturen beträffar, saknar motstycke”. Erik finner samma klarhet i Ozenfants måleri som han beskriver som ”…ytterligt förenklade former vilka spelar in i och ur varandra och ackompanjeras av en rent musikalisk färg,…”. Senare kom Erik att besöka även Piet Mondrians ateljé och förundras över att inte endast hans målningar var rätvinkliga, varje föremål och redskap i ateljén låg i perfekta räta vinklar, och själv stod konstnären också med ena armen i rät vinkel.
Den 29 mars 1928 skrev Erik (till Egon):
"Sista tiden har jag arbetat kraftigt på nya idéer och håller nu nu på med två saker… Tavlorna är nästan neoplastiska till sin art – raka linjer, knappa kurvor och ett par cirklar i få enkla färger – skarpt och precist arbetade. Composition I och II, även kallade ”Fiskare vid Seine” och grå figur”. Denna version av "Fiskare vid Seine", 1928, ägs av Göteborgs konstmuseum.
I auktionens "Fiskare vid Seine" leker Erik Olson med s k omöjliga figurer. Genom förskjutningar i de olika ytplanen framkallar han en känsla av djup samtidigt som han har bibehållit den plana ytan. Formerna och figurerna i målningen byter hela tiden plats så att man på samma gång upplever rymd och arkitektoniskt ytplan.
"I april ställer Erik (Olson reds. anm.) och Franciska Clausen ut med Cercle et Carré, en internationell grupp i Paris som ville arbeta med de två geometriska formerna cirkeln och kvadraten. Efter första världskrigets fruktansvärda förödelse sökte man en verklighet av beständiga värden – den fann man i de geometriska formerna. I denna grupp ingick bl. a. Mondrian, Sonia Delaunay, Pevsner, Ozenfant, Sophie Täuber-Arp och Vantongerloo. Erik deltar med tre målningar, bl. a. Fönstret och Röd kvadrat (Carré rouge) som reproduceras i gruppens tidskrift med samma namn. Denna grupp upplöstes snabbt men fortsatte 1931 Abstraction-Création.
Konkretisterna definierade de geometriska formerna som konkreta (en cirkel föreställer bara en cirkel etc.) De abstraherade inte ett stycke verklighet utan ”konkretiserade” en konstnärlig idé”. (Ur utställningskatalogen till ”Erik Olson – en sökares drömmar och visioner”, 2011, sid 69-70.
Auktionens målning ”Carré Rouge” är utförd 1930 och har proveniens silversmeden Wiwen Nilsson som var god vän med Erik Olson och övriga medlemmar i Halmstadgruppen. Sommaren 1930 bodde Erik Olson och hans fru Solveig hos vännen Wiwen i Lund. Där föddes paret Olsons dotter Viveka den 11 juli.
Carré Rouge var även med på den legendariska Art Concret-utställningen som visades på Café Puck på Stockholmsutställningen, 19 augusti – 29 september 1930. Gunnar Asplund, Stockholmsutställningens chefsarkitekt, engagerade Otto G Carlsund för att arrangera denna utställning till vilken Carlsunda lånade in 107 verk av 31 internationella och svenska konstnärer som visades på en 23 meter lång vägg på Parkrestaurangens Café Puck, där flera av konstnärerna i gruppen "Art Concret" var representerade.