Peter Wallenberg, som avled 2015, var en av Sveriges verkligt stora silversamlare, sannolikt den störste i sin tid. Silvret var hans helt privata hobby, näst intill okänd för de flesta.
Hans intresse väcktes i London, där han bodde på 1960-talet. Hemma i Sverige på 1970-talet blev han en återkommande gäst på Stockholms auktioner. På jakt efter engelskt silver satt han själv i salen för att bjuda. Kunnigt och passionerat trotsade han den professionella handeln. De bästa engelska köpen, som han gjort i London var utgångspunkten för hans samlande.
När Peter Wallenberg på 1980-talet flyttade till familjeegendomen Malmvik på Lovö förändrades samlingens fokus och inriktning. Därefter är det främst mot svensk silverkonst från 1600-talets barock fram till 1700-talets gustavianska epok som Peter Wallenberg riktar sitt intresse och sin samlariver.
En löpande katalogisering för privat bruk påbörjades. Inställningen var: ”Det bästa av det bästa, men helst tre likvärdiga föremål av varje kategori”. Jakten på silver blev spännande och ivrig.
Samlingen växte snabbt. Det ena köpet ledde till det andra. ”Silverfamiljer” förenades. Vissa smeder blev favoriter och varje verk av just den eller den mästaren var ett tänkbart inköp. Föremålen graderades efter hand och samlingen förfinades genom gallring och förvärv när något bättre dök upp på marknaden. Styrka och djup blev viktigare än mängd.
Planen att samla tre liknande föremål ur varje kategori till vart och ett av barnen föll snart på sin egen orimlighet. Det unika objektet är vad varje samlare åtrår. Blicken och kunskapen skärps och förfinas, intresset vänder sig bara mot det sällsynta.
Inköpen följde auktionssäsongerna och beslutades tidiga morgnar innan Bukowskis auktionshus, granne med Investor, hade öppnat dörrarna vare sig för anställda eller andra kunder. Peter Wallenberg kom, väl påläst, med katalogen som skickats ut i förväg under armen. Ringar, stjärnor och hundöron indikerade möjliga köp, vilka diskuterades noggrant. Initierade frågor ställdes om värderingens riktighet eller föremålets relevans för samlingen. Peter Wallenberg var vetgirig och engagerad. Buden lämnades skriftligt. Ibland ledde de till köp, lika ofta misslyckades försöket. Det blev en sport som till en början var roande men som så småningom irriterade. Han tyckte att alltför mycket fint gick hans näsa förbi. Wallenbergs sekreterare fick istället bjuda i salen, men en prisgräns fanns alltid.
På Brevik, på Värmdö, dit Peter Wallenberg flyttade 1990, möblerades rummen för och med silver. Matsalen hade gustavianska byråar mellan fönstren och fajansbord på rad vilka dignande av silver. I salongen stod ett stort engelskt vitrinskåp invändigt belyst och klätt med blå sammet. Här ordnades och ställdes om allteftersom nya föremål tillkom. I hallen dominerade engelskt.
Samlingen kom till slut att innehålla fler än 300 noga utvalda föremål, av bästa sort, av vilka nu ett 60-tal valts ut till försäljning på Bukowskis. Varje föremål besitter en specifik egenskap som fångat Peter Wallenbergs intresse och lust.
Det har varit ett oerhört stimulerande uppdrag att i mer än 40 år ha deltagit i Peter Wallenbergs samlande. Det är vår förhoppning att hans silver kommer att väcka det intresse det förtjänar. Låt inte de stora silversamlarnas tid vara ett avslutat kapitel.
Stockholm i maj 2017-04-21, för Bukowskis räkning
Susann Silfverstolpe
Visning 1 – 6 juni på Berzelii Park 1 i Stockholm. Öppet: mån–fre kl 11–18, lör–sön kl 11–17.
Auktion 7 – 8 juni på Arsenalsgatan 2 i Stockholm. Asiatiska avdelningen säljs 8 juni.
För mer information kontakta: