TOSHUSAI SHARAKU, träsnitt, 1800-tal.
Reproduktion av skådespelaren Otani Oniki, pub. by Tsutaya Jusaburo, 1794
Slitage, skador, hål och revor, fuktfläckar.
Träsnitten som bildframställande metod har en lång historia, och har i synnerhet haft sin storhetsperiod i Japan. Här började träsnitten tillverkas tidigt, men slog igenom på bred front först under 1700-talets senare hälft.
Dessa träsnitt, eller Ukiyo-e, på Japanska, är bilder som visar den s.k. ”förbiflytande världen”, den konst- och kulturvärld som var intimt förbunden med storstadskultur, och då främst den som fanns i Edo, Tokyo.
Bildernas motiv uppvisar berömda människor, skådespelare och skönheter, men också naturbilder samt bilder med erotiska inslag. Vissa bilder skapades för att marknadsföra kabukiföreställningar och andra för att användas som omslagspapper till keramik.
Träsnitten har en säregen estetik. De är de direkta, enkelt stiliserade och sällan överarbetade. Motiven är fyllda med stor dramatik men är samtidigt förunderligt stilla. Kombinationer som skänker träsnitten en livslång hållbarhet.
/ Fredrik Anthony