Cecilia Edefalk
"Over the border"
Signed Cecilia Edefalk and dated 1990-91 on verso. Canvas 191.5 x 134.5 cm.
Alkuperä - Provenienssi
Galleri Sten Eriksson.
Private collection.
Näyttelyt
Irish Museum of Modern Art, Dublin, 1992.
Norrköpings Konstmuseum.
Muut tiedot
Cecilia Edefalk är sedan 80-talet en av våra mest kända samtida konstnärer i Sverige och internationellt. Hennes verk har visats på Biennaler i Venedig och Sao Paulo, på Documenta i Kassel, i New York, Chicago, Paris, Dublin, Düsseldorf, Frankfurt m fl. konstmetropoler.
Målningen ” Over the border” visades första gången på det numera legendariska Galleri Sten Eriksson i Stockholm. Ett galleri där flera viktiga konstnärskap introducerades under några år i slutet av 80-talet och i början av 90-talet. Sten Eriksson rörde om i ett slumrande konstliv på ett vitalt och avgörande sätt med sina utställningar och konkretiserade konstens roll i det utvidgade fältet.
Cecilia Edefalk undersöker i sina verk måleriets representation och genom det seendet och hur vi upplever verkligheten. Hon kan utgå från en reklambild, film eller ett foto när hon gör en målning. Därefter använder hon målningen som motiv och målar av den och fortsätter så. Den målningen (nr 2. nr 3..) visar sig då inte vara en kopia av förlagan, utan bara nästan. Genom att på detta sätt skapa en bild av en bild, av en bild… framträder skillnaden och tolkningen som det intressanta och ämnet för hennes undersökande verksamhet.
Målningen ”Over the border” förebådade hennes serie ”Echo” från 1992-94 där tolv målningar ingår i en intrikat serie där små förskjutningar inträffar och upprepningen från förlagan samspelar i en visuell dialog .
I ”Over the border” är det första gången hon medvetet använder en målning som en beståndsdel i ett fotografi . Motivet är ett självporträtt där den målade bilden blir fotograferad och därefter avmålad.
Med hennes lätta pensel och tunna gråtoner blir en utsatthet och sårbarhet tydlig. Gränserna för den omgivande ytan markeras med hennes händer och fötter som tycks treva sig fram mot henne för att känna efter om hon verkligen är där – i bilden. Hon målar och betraktar samtidigt sig själv och i mellanrummet mellan de båda uppstår både ett vakuum, avstånd och en kontakt som är alla bilders beståndsdelar.
Monica Nieckels