Carl Kylberg

CARL KYLBERG, akvarell, osignerad.

Föreställer blek dam i orange hatt och balettskor samt fyra röda kors, ej sign. Ca 120x150 cm

Denna bild tillhör en tidigare okänd bildserie av Carl Kylberg, i vilken han tycks inspirerad av konsten att dö. I serien av bilder, ett experimentellt modernistiskt narrativ utan inbördes ordning, finner vi clowner med infernaliska skratt, familjer med hårt kopplade hundar, bleka tanter, röda kors och impressionistiskt storslagna skildringar av paradiset.
Det första decenniet under 1900-talet är viktigt för Kylberg och hans grundläggande filosofi. Under sin tid i Berlin beslutar han sig för att överge arkitektstudier till förmån för konstnärsyrket och gör sina första pasteller med bibliska motiv. I Göteborg under 1900-talets första år inspireras han av sin nära vän Ivar Arosenius. År 1906 arbetar han med August Strindberg och utför scenografi åt Intima Teatern och gör bland annat kopior på Arnold Böcklins målningar Livets och Dödens ö.
Möjligen har denna bildserie utförts som ett förslag på scenografi till August Strindbergs novell ”Taklagsöl”. Den skrevs år 1906, samma år som Kylberg hade Strindberg som uppdragsgivare. Strindberg planerade att sätta upp denna pjäs och engagerade flera av sina medarbetare. Berättelsen handlar om en konservator som ligger för döden och i förvirrade feberdrömmar blickar tillbaka på sitt liv.
I de scenografiska bilderna av Kylberg finner vi en serie monologer. Busar, helgon och nordiska korsfarare talar tyst. Deras miljö är generellt återhållen och med maximal enkelhet, intimitet och sparsmakade detaljer. Konturerna hos figurerna är gjorda med en svart yttre tuschlinje. Tekniken är enkel med en klar färgläggning och verken är målade med akvarellfärg på papper från en pappersrulle.

I motiven med vikingaskepp är havets böljande och meditativa skepnad närvarande och symboliserar resans betydelse. Idéer om människoödet som en färd, vilka man kan ana skall fungera som harmoniska passager i ett berättande, upprepningar i livet som kan tas om. I ett av verken får vi förstå att ju högre upp i trapphuset man befinner sig, desto närmare himlen är man.
Och i de Matisseinspirerade paradisen får vi en glimt av frid och harmoni, en total idyll, kanske som en lösning på en existentiell kris. En kris som också kan lösa sig i baren med en absintbutelj och i ett motiv skildrar Kylberg en person som trots sin gloria berusar sig. Kanske som en vilja att förmedla att det inte nödvändigtvis finns en motsättning utan snarare en likhet mellan en socialt missanpassad konstnär och en barmhärtig samarit.
/ Fredrik Anthony

Slitage och skador. Fuktfläckar, revor, veck efter rullning, gulnat papper, hål.