Carl Johansson

År 1885 anslöt sig Carl Johansson till opponentrörelsen som den klart yngste opponenten. Redan ett år senare blev han ledamot av Konstnärsförbundet. På hösten anordnades rörelsens andra utställning, Opponenternas utställning på Blanchs salong. Utställningen kom att betyda genombrottet för svensk landskapskonst. Carl Johansson deltog med två verk.

Den aktuella målningen kan hänföras till denna tidsperiod, från vilken ytterst få målningar av Carl Johansson är kända. Detta belyses väl av ett uttalande av konstnären i en intervju i DN 28 mars 1941 i samband med den retrospektiva utställningen av hans verk på Konstakademien samma år i vilken han berättar hur han själv lyckats återköpa en av sina målningar från 1884 ( utst. Kat, Åmells konsthandel, Carl Johansson, 22 april-20 maj 1988, under nr. 1):

´Den är inte till salu, förklarar hr Johansson. Jag har nämligen haft ett sådant bestyr att återfinna den. När jag äntligen spårat upp den i en antikvitetshandel, där jag fick den för tredjedelen av priset, men naturligtvis och dess bättre måste betala åtskilliga gånger mer än jag sålt den för som ung akademielev, så släpper jag den inte.´

1880-talet kan betraktas som det svenska friluftsmåleriets stora genombrott. Allt studeras i den fria naturen, motiven målas utomhus under alla årstider. Det är den svenska naturen som studeras utifrån tidens nationella anda. Utställningen Från Seinens strand var de svenska emigranternas uppfattning av det franska landskapet; Opponenternas utställning de hemvändande och den nya unga generationen konstnärers uppfattning av det svenska landskapet. Tanken på en svensk naturtolkning hade levt i emigranternas hjärta.

Carl Johansson var mycket aktiv inom opponentrörelsen och utställde med Förbundet fram till 1890. Detta år deltog han i bildandet av Svenska konstnärernas Förening, vars yngre medlemmar börjat anse Förbundet alltför toppstyrt.