Bo von Zweigbergk

Familjen Anderssons samling modernister innehåller tre mycket intressanta konstverk av Bo von Zweigbergk, alla utförda 1921. Året var ett mycket viktigt år för Bo von Zweigbergk eftersom det var då han började måla kubistiskt påverkad av Gösta Adrian-Nilsson. En kubism som är abstrakt och figurativ på en och samma gång med en palett av klara, starka färger, gärna flammande orange, nyponrött , grönskande grönt och glödande gult. Under en kort, men intensiv period skapar Bo von Zweigbergk några av 1920-talets bästa svenska målningar med en renhet och estetik som har få motsvarigheter. Han skalar bort allt onödigt och förebådar purismen på 1930-talet på ett fascinerande sätt och blir en förebild för Torsten Jovinge, Wilhelm Wik och Helge Linden. Tillsammans med Agnes Cleve, John Jon-And och Torsten Jovinge tillbringar han en kort period i södra Frankrike, där de bildar en liten skandinavisk koloni i Cagnes-Sur-Mer som logerade på pension Bellevue. De skapar där en skandinavisk purism som de blir ensamma om, i von Zweigbergks fall en futuristisk purism som är dynamisk och knyter an till GANs kubism, men med en intensivare palett. Konsthistorikern B.O. Österblom kallade hans kubism ”en sorts futurism byggd på rytmiska kontraster”.
”Självporträtt” är ett utmärkt exempel på hans känsla för komposition och färgkontraster, ansiktets illgröna färg mot den randiga och skrikande skjortan. Den iakttagande blicken och den smala handen leder våra blickar vidare mot en bakgrund som förstärker den unga glödande kraften hos konstnären. Få konstnärer vågade måla på detta utmanande sätt i början av 1920-talet, Bo von Zweigbergk var modig och utmanade etablissemanget. Vilket självporträtt!
I ”Stadsgården, Stockholm” använder han purismen med en svalare och blondare palett, vertikaler och diagonaler skapar dynamik. Djupverkan skapas med rälsen som leder rakt in i hjärtat på målningen och det röda förtöjda skeppet lyser upp ytan.
Mest berömd är målningen ”Indian till häst” som konsthistoriken Oscar Reutersvärd ansåg vara en av den svenska modernismens mest intressanta futuristiska verk. De kubistiska beröringspunkterna som fanns mellan von Zweigbergk och Gösta Adrian-Nilsson uppmärksammades av Gotthard Johansson i samband med den första minnesutställningen 1941 på Konstnärshuset i Stockholm. Målningens avancerade komposition, kontrasterande färgval och explosiva utstrålning är lysande och kan lätt mäta sig med några av GANs mest avancerade kompositioner. ”Indian till häst” ställdes ut hos Arthuro Ciacelli på hans galleri "Ny Konst" 1921 i Stockholm. Stockholmarna sägs ha vallfärdat till galleriet för att få se det futuristiska konstverket "Indian till häst" ! Målningen har under hela 1900-talet efterfrågats i samband med utställningar om den svenska modernismen och då den visats alltid blivit en publikmagnet. Arthur Ciacelli var italienare och blev futurist, han undertecknade de futuristiska målarnas manifest 1910. Eftersom han gifte sig med den svenska kontnärinnan Elsa Ström flyttade han till Sverige och drev galleri Ny Konst mellan åren 1915-21 i Stockholm. Hans betydelse för de svenska avant garde-konstnärerna på 1910-talet var stor och han medverkade i konsttidskrifterna Flamman och "L'époque Nouvelle som fick stort inflytande.
Bo von Zweigbergk hann under sin korta levnad med att ha separatutställningar i Stockholm på Gummesons konsthall 1928, 1931, 1935 och 1939, på Galerie Moderne 1933 och på Konstnärshuset 1937. Han deltog i Sveriges allmänna konstförenings utställningar i Stockholm 1925, 1934 och 1936.
Efter Bo von Zweigbergks tragiska död i den stora järnvägsolyckan i Gårda utanför Göteborg 1940 anordnades flera minnesutställningar i Konstnärshuset i Stockholm och Gävle Konstsalong 1941, i Olsens konstsalong i Göteborg 1943 samt ännu en gång på Konstnärshuset 1948. Utställningen i Göteborg 1943 ordnades av hans änka och skribenten Sten Karling skriver: ”Det var en löftesrik och begåvad konstnär, som rycktes bort”.