Lennart Rodhe, "Eufori"
Signed with monogram and verso signed Lennart Rodhe and dated 1990-02. Canvas 235 x 175 cm.
Sivert Oldenvi Collection
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, "Tretton samtida", 1990-91, cat. no. 50.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, Handarbetets vänner och konstnärerna, 22 November 1991 - 12 December 1992.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, "Tretton samtida", exhibition catalogue, 1990, cat. no 50 illustrated p. 96.
Lennart Rodhe är en av de främsta representanterna för modernismen i Sverige. Det stora genombrottet kom 1947 då han tillsammans med ett antal konstnärskollegor deltog i utställningen Ung konst på Galleri Färg och Form i Stockholm. Hela hans konstnärskap genomsyras av ett ständigt bearbetande av färger, former och motiv. Under 1940- och -50-talen företog Rodhe ett flertal resor som kom att få stor betydelse för hans konstnärskap. I Paris 1947 influerades han bland annat av en utställning på det etnografiska museet. Där såg Rodhe de så kallade shoowa-textilierna från det gamla Kubariket i Afrika som visade på en flerhundraårig geometrisk bildtradition. Under denna vistelse fick han också se en svit fotografier av Germaine Krull med motiv av Eiffeltornet underifrån, som bildade en geometrisk indelning. Dessa båda upplevelser av geometriska former inspirerade konstnären till att börja använda sig av trianglar som ett tema i sitt skapande.
Rodhe reste 1953 till Italien och efter att besökt Rom anlände han i januari året därpå till Capri. Thomas Millroth har i sin bok om konstnären beskrivit hur Rodhe i Italien kom att utveckla sitt nya tema - blocken: "Han hade egentligen för avsikt att teckna efter naturen, men han hade otur med vädret. Det regnade hela dagarna och det var bara uppehåll på nätterna. Då kunde han gå ut och teckna husen, gatorna, trapporna i månsken. Föremålens linjer låg i skugga och syntes inte, men han ville teckna så att det kändes ändå. Han fyllde i de mörka partierna, så att det vita fick volym. Så återfann han en enkel princip, som man till exempel kan se på marmorgolv, där de rombiska plattorna lagts så att mönstret blir rumsligt: kuber bildas, vilka plötsligt kan välta, så att det som nyss syntes vara översidan på en kub plötsligt blir botten på en annan".
Lennart Rodhe utvecklade vidare detta 'blocktema' till färgmålningar, vilka kom att bli höjdpunkten inom hans konkretism. Titlarna till målningarna valdes omsorgsfullt, dock tillkom de efter att målningarna färdigställts.